SvenskaRedigera

PronomenRedigera

jag (personliga pronomen)

  • uttal: /jɑː/, /jɑːg/
  1. personligt pronomen som syftar på den talande i subjektsform; personligt pronomen i första person singular nominativ
    Jag skriver ofta i Wikipedia.
    Synonymer: i (orsamål), ik (orsamål)
    Etymologi: Yngre fornsvenska iagh, iag, äldre fornsvenska iak, fornnordiska ek, av urgermanska *ekan (varav även tyska ich, engelska I, etc.), av urindoeuropeiska *éǵh₂(om) (varav även latin ego, grekiska ἐγώ, sanskrit अहम्, ahám, ryska я, ja, med flera).[1][2][3]

ÖversättningarRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av jag  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ jag jaget jag jagen
Genitiv jags jagets jags jagens

jag

  1. det hos en människa som upplever eller "är" och även fattar beslut och handlar, en människas "varelse"; inom psykoanalysen specifikt det av Freud beskrivna egot
    Laget före jaget under matchen nu, killar!
  2. den som "talar" i ett litterärt verk utifrån jagets perspektiv
    Jaget i berättelsen märkte att något var fel varför hon direkt ringde 112.

ÖversättningarRedigera

TyskaRedigera

VerbRedigera

jag

  1. böjningsform av jagen

KällorRedigera

  1. Svenska Akademiens ordbok: "jag", läst 2008-12-03
  2. Online Etymology Dictionary: "I", läst 2008-12-03
  3. Engelska Wiktionary, "I", läst 2008-12-03.