Wiktionary:Stilguide/Uttal
- Den här sidan beskriver uttal för svenska. Se även uttalssidor för engelska, franska, jiddisch, katalanska, limburgiska, nederländska, spanska, tyska och älvdalska. För ännu ej skapade hjälpsidor, se Lista över språk med saknad uttalshjälp.
Det här är en sida för att underlätta ifyllandet och tolkandet av uttalsangivelser för uppslagsord. Uttalet beskrivs på uttalsraden, som läggs precis innan definitionerna (se även instruktioner för uttalsmallen). IPA (Internationella fonetiska alfabetet) är det system för fonetisk skrift som är mest erkänt internationellt och används genomgående. Denna sida ägnas åt svenskt uttal. För övriga språk, se länkar längst upp på den här sidan.
För svenska uttalsangivelser används IPA parallellt med Wiktionarys eget förenklade system som är baserat på svensk stavning för att vara intuitivt för alla som behärskar svenska i skrift. Wiktionarys eget system anger uttal på ett sätt som gör tolkning så enkelt som möjligt även för läsare som inte är bekanta med fonetisk transkription. Båda systemen är menade att vara fonematiska (dock märks t.ex. skillnaden i kvalitet mellan långa och korta vokaler ut i IPA) och att användas för den fonemuppsättning som gäller i de vanligaste formerna av talad standardsvenska. Wiktionarys eget system kommer först på uttalsraden, sedan IPA inom snedstreck.
Vokaler
redigeraWiktionary (förenklat) | IPA | Exempelord | Uttalsfil och exempel | Kommentar |
---|---|---|---|---|
a: | ɑː | mat | uttal: ma:tⓘ | |
o: | uː | bot | uttal: bo:tⓘ | |
u: | ʉː | ful | uttal: fu:lⓘ | |
å: | oː | mål | uttal: må:lⓘ | |
e: | eː | hel | uttal: he:lⓘ | |
i: | iː | sil | uttal: si:lⓘ | |
y: | yː | syl | uttal: sy:lⓘ | |
ä: | ɛː | häl | uttal: hä:lⓘ | sänks till [æ] före /r/ i de flesta dialekter: här |
ö: | øː | nöt | uttal: nö:tⓘ | sänks till [œ̞ː] före /r/ i de flesta dialekter: nörd |
Wiktionary (förenklat) | IPA | Exempelord | Uttalsfil och exempel | Kommentar |
---|---|---|---|---|
a | a | matt | uttal: mat:ⓘ | |
o | ʊ | bott | uttal: bot:ⓘ | i fri variation med /ɔ/ i obetonad ställning |
u | ɵ | full | uttal: ful:ⓘ | |
å | ɔ | moll | uttal: mål:ⓘ | i fri variation med /ʊ/ i obetonad ställning |
e | e | hell | uttal: helːⓘ | sammanfaller med kort /ɛ/ och sänks till [æ] före /r/ i de flesta dialekter: herr |
i | ɪ | sill | uttal: sil:ⓘ | |
y | ʏ | syll | uttal: syl:ⓘ | |
ä | ɛ | häll | uttal: häl:ⓘ | sammanfaller med kort /e/ och sänks till [æ] före /r/ i de flesta dialekter: ärr |
ö | œ | nött | uttal: nöt:ⓘ | sänks till [œ̞] före /r/ i de flesta dialekter: förr |
Användningskommentarer
redigera- Många talare skiljer på uttalet av kort e och kort ä och i den mån detta kan urskiljas används e /e/ respektive ä /ɛ/ i uttalsanvisningen. För talare som inte skiljer på uttalen ska e eller ä inte tolkas som om de har någon uttalsskillnad. (Detta mål för uttalshänvisningarna speglar möjligtvis inte verkligheten i de befintliga uppslagen i Wiktionary, men får gärna ändras i denna riktning om "fel" upptäcks.)
- Kort ä och långt ä: används även framför "r" i det förenklade systemet.
Övriga tecken
redigeraSymboler för längd och suprasegmentaler | ||
---|---|---|
Wiktionary | IPA | Markerar: |
: (kolon) | ː | lång vokal |
' (apostrof) | ˈ | huvudbetoning |
, (komma) | ˌ | bibetoning |
` (grav accent) | ̀ | grav accent (accent 2) |
Tecknet för lång vokal sätts efter vokalen. Betoningstecknen sätts före den betonade stavelsen. IPA-tecknet för grav accent används diakritiskt över vokalen, medan det för det förenklade systemet står fristående i stället för betoningstecknet.
Jämförelse Wiktionary, IPA och SAOB
redigeraI Svenska Akademins Ordbok används en transkriptionsstandard som ej helt överensstämmer med den ovan beskrivna. Här ges en tabulär översikt över systemen.
I tabellen anges längdmarkör för långa vokaler i kolumnen för IPA, men ej för SAOB, då SAOB har ett något mer komplext system att beskriva längd och tryck, vilket beskrives efter tabellen.
Konventionell benämning | Wiktionary | IPA | SAOB | Exempel |
---|---|---|---|---|
långt a | a: | ɑː | a¹, a², a³, a⁴ | mat ⓘ |
kort a | a | a | ɑ | matt ⓘ |
b | b | b | b | bak ⓘ |
d | d | d | d | dag ⓘ |
långt e | e: | eː | e¹, e², e³, e⁴ | fet ⓘ |
kort e | e | ɛ | e | fett ⓘ |
f | f | f | f | feg ⓘ |
hårt g | g | g | g | god ⓘ |
mjukt g (= j) | j | j | j | gärna ⓘ |
h | h | h | h | het ⓘ |
långt i | i: | iː | i¹, i², i³, i⁴ | vis ⓘ |
kort i | i | ɪ | i | viss ⓘ |
j | j | j | j | ja ⓘ |
hårt k | k | k | k | kal ⓘ |
mjukt k (tje-ljud) | tj | ɕ | ɟ | kär ⓘ |
l | l | l | l | le ⓘ |
m | m | m | m | må ⓘ |
n | n | n | n | när ⓘ |
ng | ng | ŋ | ŋ | tung ⓘ |
långt o (1.) | o: | uː | ω¹, ω², ω³, ω⁴ | sopa ⓘ |
långt o (2.) | å: | oː | å¹, å², å³, å⁴ | sova ⓘ |
kort o (1.) | o | ʊ | ω | blomma ⓘ |
kort o (2.) | å | ɔ | o | komma ⓘ |
p | p | p | p | peta ⓘ |
r | r | r | r | rena ⓘ |
s | s | s | s | så ⓘ |
sje-ljud | sj | ɧ | ʃ | sju ⓘ |
t | t | t | t | tio ⓘ |
tje-ljud | tj | ɕ | ɟ | tjugo ⓘ |
långt u | u: | ʉː | ɯ¹, ɯ², ɯ³, ɯ⁴ | ful ⓘ |
kort u | u | ɵ | u | full ⓘ |
v | v | v | v | vår ⓘ |
långt y | y: | yː | y¹, y², y³, y⁴ | ny ⓘ |
kort y | y | ʏ | y | nyss ⓘ |
långt å | å: | oː | å¹, å², å³, å⁴ | hål ⓘ |
kort å | å | ɔ | o | håll ⓘ |
långt ä | ä: | ɛː | ä¹, ä², ä³, ä⁴ | häl ⓘ |
kort ä | ä | ɛ | ä | rätt ⓘ |
långt ä innan r | ä: | æː | æ¹, æ², æ³, æ⁴ | när ⓘ |
kort ä innan r | ä | æ | æ | ärva ⓘ |
långt ö | ö: | øː | ø¹, ø², ø³, ø⁴ | nöt ⓘ |
kort ö | ö | œ | ö | nött ⓘ |
långt ö innan r | ö: | ɶː | ö¹, ö², ö³, ö⁴, œ¹, œ², œ³, œ⁴ | höra ⓘ |
kort ö innan r | ö | ɶ | œ | mörk ⓘ |
SAOB:s längd- och betoningsmarkeringar
redigeraSAOB använder sig av ett något komplicerat system med siffermarkeringar (1-4) för att visa på längd och betoningstryck på vokaler och konsonanter. 1 är kortast/mest obetonat, medan 4 är längst/mest betonat. Placeringen av siffran efter vokal eller konsonant spelar alltså stor roll, om siffran är placerad efter vokalen, så är det alltså den som har längd (är lång), medan om den är placerad efter konsonanten, så saknar vokalen längd (är kort).
SAOB markerar sammansättningsled, där alltså en kort paus kan inträda, med ~.
Exempel:
I flerstaviga uttryck har alltså mestadels den stavelse som har högst siffra huvudtrycket (ˈ), och den som har näst högst bitrycket (ˌ).
- stjäla - ʃä3l2ɑ
- skälla - ʃäl3ɑ2
- intendent - in1tändän4t
- skådespelare - skå3de~spe2lare
Fonemtabell och dialektala skillnader
redigerabilabial | labiodental | dental | alveolar | palatal | velar | glottal | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
klusiler | p | b | t | d | k | g | |||||||
approximanter | v | l | r | j | h | ||||||||
frikativor | f | s | ɕ | ɧ | |||||||||
tremulanter | |||||||||||||
nasaler | m | n | ŋ |
I de flesta dialekter (utom bl.a. finlandssvenska, skånska och småländska) smälter /s, t, d, n, l/ ihop med /r/ till retroflexa assimilationer [ʂ, ɖ, ʈ, ɳ, ɭ]. Dessa skrivs fonematiskt som /rs, rd, rt, rn, rl/.
Uttalet av /r/ varierar kraftigt i olika svenska dialekter. Allt från södre, bakre skorrande frikativor och tremulanter till mer centrala och nordliga främre tappar, approximanter, frikativor och tremulanter. Notera att rullade främre /r/ idag är rätt ovanligt i vardagstal, särskilt i TV-standardsvenska. Det är mest reserverat för övertydligt eller mycket formellt tal.
Symbolen /ɧ/ används i tabellen för sj-ljudet (skjuta, diskussion, religiös). Det faktiska uttalet av detta fonem varierar stort, både beroende på dialekt (eller sociolekt) samt på fonemets position i ordet. Förutom det bakre eller velara uttalet som angivits i tabellen är både supradentalt [ʂ] och alveolart [ʃ] uttal mycket vanligt förekommande.
/ɕ/ står för "tj-ljudet" (tjata, kisa, chips) som är betydligt mindre varierat, men som i vissa dialekter eller idiolekter kan växla med /ɧ/ (charter, chans, match).