Svenska

redigera

Adjektiv

redigera

ens (oböjligt)

  1. (endast predikativt) i linje med varandra, från betraktarens plats sett
    Varianter: ense
    Sammansättningar: ensfyr, enslinje

Substantiv

redigera

ens

  1. böjningsform av en

Pronomen

redigera

ens

  1. genitivform av man
    Om ens pengar försvinner blir det svårt att betala hyran.

Översättningar

redigera

ens

  1. (i negerade och/eller frågande uttryck) när man förväntar sig något som ej sker
    Han lyssnade inte ens på mig.
    Jag trodde att han åtminstone hade heder nog att be om ursäkt men inte ens ett litet förlåt slank ur hans mun.
    Varianter: äns

Översättningar

redigera