SvenskaRedigera

AdjektivRedigera

ens (oböjligt)

  1. (endast predikativt) i linje med varandra, från betraktarens plats sett
    Varianter: ense
    Sammansättningar: ensfyr, enslinje

SubstantivRedigera

ens

  1. böjningsform av en

PronomenRedigera

ens

  1. genitivform av man
    Om ens pengar försvinner blir det svårt att betala hyran.

ÖversättningarRedigera

AdverbRedigera

ens

  1. (i negerade och/eller frågande uttryck) när man förväntar sig något som ej sker
    Han lyssnade inte ens på mig.
    Jag trodde att han åtminstone hade heder nog att be om ursäkt men inte ens ett litet förlåt slank ur hans mun.
    Varianter: äns

ÖversättningarRedigera