Se även MIG.

SvenskaRedigera

PronomenRedigera

mig (personliga pronomen)

  1. personligt pronomen som syftar på den talande (jag) i objektsform; personligt pronomen i första person singular ackusativ och dativ
    Vi gick hem till mig.

mig (reflexiva pronomen)

  1. reflexivt pronomen som syftar tillbaka på den talande (jag); reflexivt pronomen i första person singular
    Jag skar mig på kniven.
 
Varianter: mej (starkt vardagligt)

ÖversättningarRedigera

BottniskaRedigera

PronomenRedigera

mig

  • uttal: /méˑɣ/, /mé̞ɣ/, /mé̞/, /mɪ/
  1. mig
    Etymologi: Av fornnordiska mik.

DanskaRedigera

PronomenRedigera

mig

  1. mig

IsländskaRedigera

PronomenRedigera

mig (personliga pronomen)

  1. mig, ackusativ singular av ég.
    Taktu mig til sjósins.
    Ta mig till havet.

mig (reflexiva pronomen)

  1. mig
    Ég skal bara klæða mig.
    Jag ska bara byta om. (bok. Jag ska bara kläda mig.)