Se även -er-, Er, er- och ér.

Svenska redigera

Pronomen redigera

er (personligt pronomen, genitiv: ers)

  1. personligt pronomen som syftar på flera tilltalade i objektsform; personligt pronomen i andra person plural ackusativ och dativ (neutralt men även formellt)
    Jag måste tyvärr be er att gå. Glöm inte era paraplyer.
  2. objektsform av det formella ni som riktas till en person
    Jag måste tyvärr be er att gå. Glöm inte ert paraply.

er (possessiva pronomen)

  1. possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de tilltalade (ni) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i singular utrum (neutralt men även formellt)
    Ni får skylla er själva om er bil går sönder när den inte sköts om.
  2. som ovanstående definition men motsvarande det formella ni som riktas till en person
    Ni får skylla er själv om er bil går sönder när den inte sköts om.

er (reflexiva pronomen)

  1. reflexivt pronomen som syftar tillbaka på de tilltalade (ni); reflexivt pronomen i andra person plural (neutralt men även formellt)
    Ni måste skynda er om ni ska komma i tid.
  2. som ovanstående definition men motsvarande det formella ni som riktas till en person
    Ni måste skynda er om ni ska komma i tid.

er (reflexiva possessiva pronomen)

  1. reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i andra person plural (ni) och om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; reflexivt possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i singular utrum (neutralt men även formellt)
    Ni får väl ta er tandemcykel och ta er hem bäst ni kan.
  2. som ovanstående definition men motsvarande det formella ni som riktas till en person
    Ni får väl ta er cykel och ta er hem bäst ni kan.

Varianter redigera

possessivt pronomen, reflexivt possessivt pronomen
samtliga definitioner vid användning som formellt tilltal

Översättningar redigera

 

Bokmål redigera

Verb redigera

er

  1. böjningsform av være

Danska redigera

Verb redigera

er

  1. böjningsform av være

Fornnordiska redigera

Konjunktion redigera

er

  1. när
  2. som

Frisiska redigera

Pronomen redigera

er

  1. han (personligt pronomen tredje person singular maskulin)
    Synonymer: hy, hij

Färöiska redigera

Verb redigera

er

  1. böjningsform av vera

Isländska redigera

Verb redigera

er

  1. är

Korniska redigera

Substantiv redigera

er

  1. örn

Nederländska redigera

Adverb redigera

er

  1. där

Nynorska redigera

Verb redigera

er

  1. böjningsform av vera/vere

Tyska redigera

Pronomen redigera

er

  1. han (personligt pronomen tredje person singular maskulin)