Se även ér, Er, er- och -er-.

SvenskaRedigera

PronomenRedigera

er (personliga pronomen)

  1. personligt pronomen som syftar på flera tilltalade i objektsform; personligt pronomen i andra person plural ackusativ och dativ (neutralt men även formellt)
    Jag måste tyvärr be er att gå. Glöm inte era paraplyer.
  2. objektsform av det formella ni som riktas till en person
    Jag måste tyvärr be er att gå. Glöm inte ert paraply.

er (possessiva pronomen)

  1. possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de tilltalade (ni) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i singular utrum (neutralt men även formellt)
    Ni får skylla er själva om er bil går sönder när den inte sköts om.
  2. som ovanstående definition men motsvarande det formella ni som riktas till en person
    Ni får skylla er själv om er bil går sönder när den inte sköts om.

er (reflexiva pronomen)

  1. reflexivt pronomen som syftar tillbaka på de tilltalade (ni); reflexivt pronomen i andra person plural (neutralt men även formellt)
    Ni måste skynda er om ni ska komma i tid.
  2. som ovanstående definition men motsvarande det formella ni som riktas till en person
    Ni måste skynda er om ni ska komma i tid.

er (reflexiva possessiva pronomen)

  1. reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i andra person plural (ni) och om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; reflexivt possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i singular utrum (neutralt men även formellt)
    Ni får väl ta er tandemcykel och ta er hem bäst ni kan.
  2. som ovanstående definition men motsvarande det formella ni som riktas till en person
    Ni får väl ta er cykel och ta er hem bäst ni kan.

VarianterRedigera

possessivt pronomen, reflexivt possessivt pronomen
samtliga definitioner vid användning som formellt tilltal

ÖversättningarRedigera

 

BokmålRedigera

VerbRedigera

er

  1. böjningsform av være

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av er  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ er ere er era
Dativ   eren   erum

er n

  1. ärr
    Hvoð styggt ið er dú hæf!
    Vilket fult ärr du har!
    Etymologi: Av fornnordiska ørr.
    Besläktade ord: erug

DanskaRedigera

VerbRedigera

er

  1. böjningsform av være

FornnordiskaRedigera

KonjunktionRedigera

er

  1. när
  2. som

FäröiskaRedigera

VerbRedigera

er

  1. böjningsform av vera

NederländskaRedigera

AdverbRedigera

er

  1. där

KorniskaRedigera

SubstantivRedigera

er

  1. örn

IsländskaRedigera

VerbRedigera

er

  1. är

NynorskaRedigera

VerbRedigera

er

  1. böjningsform av vera/vere

TyskaRedigera

PronomenRedigera

er

  1. han (personligt pronomen tredje person singular maskulin)