Se även minä.

pronomen på svenska: självständigt

SvenskaRedigera

PronomenRedigera

mina (possessiva pronomen)

  1. possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den talande (jag) om det ägda eller tillhörande är i flertal; possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural

mina (reflexiva possessiva pronomen)

  1. reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i första person singular (jag) och om det ägda eller tillhörande är i flertal; reflexivt possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural
 
Besläktade ord: min, mitt

ÖversättningarRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av mina  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mina minan minor minorna
Genitiv minas minans minors minornas

mina u

  1. ett explosivt vapen, konstruerat för att explodera när ett mål befinner sig i närheten
  2. underjordisk gång; gruva

EtymologiRedigera

I svenskan sedan 1621, via tyska Mine av franska mine, via vulgärlatin *mina från ett keltiskt ord *meina, fornkeltiska *meini- (jämför kymriska mwyn, iriska mein, "malm", "gruva").

SammansättningarRedigera

Se ävenRedigera

ÖversättningarRedigera

EstniskaRedigera

PronomenRedigera

mina

  1. jag (långform)
    Varianter: ma

ItalienskaRedigera

SusbtantivRedigera

Böjningar av mina  Singular Plural
Femininum mina mine

mina f

  1. mina

PortugisiskaRedigera

SusbtantivRedigera

Böjningar av mina  Singular Plural
Femininum mina minas

mina f

  1. gruva
  2. (vapen) mina

SpanskaRedigera

SusbtantivRedigera

Böjningar av mina  Singular Plural
Femininum mina minas

mina f

  1. gruva
  2. (vapen) mina
  3. stift (i en penna)
 
Besläktade ord: minar, minería, minero
  1. (vardagligt, Chile, Argentina, Uruguay) kvinna
  2. (slang, Argentina) hora, prostituerad

VerbRedigera

mina

  1. böjningsform av minar