mina

Se även minä.

Svenska

Pronomen

Tabell över pronomen Personliga pronomen Nominativ Ackusativ / Dativ Possessiva pronomen Reflexiva pronomen Reflexiva possessiva pronomen Utrum Neutrum Plural Utrum Neutrum Plural 1:a person singular jag mig, mej1 min mitt mina mig, mej1 min mitt mina 2:a person singular du dig, dej1 din ditt dina dig, dej1 din ditt dina 3:e p. sing. maskulinum han honom hans sig, sej1 sin sitt sina 3:e p. sing. femininum hon henne hennes 3:e p. sing. könsneutralt hen3 hen3, henom3, 4 hens3 3:e p. sing. utrum den dess 3:e p. sing. neutrum det dess 1:a person plural vi oss vår, våran1 vårt, vårat1 våra oss vår, våran1 vårt, vårat1 våra 2:a person plural ni, I2 er, eder2 er, eder2, eran1 ert, edert2, erat1 era, edra2 er, eder2 er, eder2, eran1 ert, edert2, erat1 era, edra2 3:e person plural de, dom1 dem, dom1 deras sig, sej1 sin sitt sina Opersonliga pronomen man, en5 en ens sig, sej1 sin sitt sina Not: Vardagligt Högtidligt "Han" och "hon" betydligt vanligare än "hen" "Hen" betydligt vanligare än "henom" Dialektalt; kan vara kontroversiellt vid icke-dialektal användning Denna tabell avser att visa personliga pronomen baserat på en bredare definition, där possessiva och reflexiva pronomen ses som undergrupper till personliga pronomen. Ofta brukar personliga pronomen som jämställd de andra undergrupperna till pronomen begränsas till att endast innehålla de två första kolumnerna samt genitivformerna i tredje kolumnen som inte kongruensböjs (hans, hennes, dess, deras m.fl.). Ofta brukar reflexiva pronomen anses förekomma bara i tredje person, eftersom stavningen råkar sammanfalla med andra kolumnen för första och andra person.

mina (possessiva pronomen)

1. possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den talande (jag) om det ägda eller tillhörande är i flertal; possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural

mina (reflexiva possessiva pronomen)

1. reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i första person singular (jag) och om det ägda eller tillhörande är i flertal; reflexivt possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural

Besläktade ord: min, mitt

Översättningar

se min

Substantiv

Böjningar av mina	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mina	minan	minor	minorna
Genitiv	minas	minans	minors	minornas

mina u

1. ett explosivt vapen, konstruerat för att explodera när ett mål befinner sig i närheten
2. underjordisk gång; gruva

Sammansättningar: truppmina, minröjning, minsvepare

Se även: minera, minör

Etymologi

I svenskan sedan 1621, via tyska Mine av franska mine, via vulgärlatin *mina från ett keltiskt ord *meina, fornkeltiska *meini- (jämför kymriska mwyn, iriska mein, "malm", "gruva").

Översättningar

Översättningar

• engelska: mine ^(en)
• finska: miina ^(fi)
• franska: mine ^(fr) f
• italienska: mina ^(it) f
• nederländska: mijn ^(nl)
• polska: mina ^(pl) f
• portugisiska: mina ^(pt) f
• ryska: мина ^(ru) f
• spanska: mina ^(es) f
• tyska: Mine ^(de) f

Estniska

Pronomen

mina

1. jag (långform)

   Varianter: ma

Italienska

Substantiv

Böjningar av mina	Singular	Plural
Femininum	mina	mine

mina f

1. mina

Portugisiska

Substantiv

Böjningar av mina	Singular	Plural
Femininum	mina	minas

mina f

1. gruva
2. (vapen) mina

Spanska

Substantiv

Böjningar av mina	Singular	Plural
Femininum	mina	minas

mina f

1. gruva
2. (vapen) mina
3. stift (i en penna)
4. (vardagligt, Chile, Argentina, Uruguay) kvinna
5. (slang, Argentina) hora, prostituerad

Besläktade ord: minar, minería, minero

Verb

mina

1. böjningsform av minar