mina
Se även minä.
SvenskaRedigera
PronomenRedigera
Tabell över pronomen
|
mina (possessiva pronomen)
- possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den talande (jag) om det ägda eller tillhörande är i flertal; possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural
mina (reflexiva possessiva pronomen)
- reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i första person singular (jag) och om det ägda eller tillhörande är i flertal; reflexivt possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural
ÖversättningarRedigera
SubstantivRedigera
Böjningar av mina | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | mina | minan | minor | minorna |
Genitiv | minas | minans | minors | minornas |
mina u
- ett explosivt vapen, konstruerat för att explodera när ett mål befinner sig i närheten
- underjordisk gång; gruva
- Sammansättningar: truppmina, minröjning, minsvepare
- Se även: minera, minör
EtymologiRedigera
I svenskan sedan 1621, via tyska Mine av franska mine, via vulgärlatin *mina från ett keltiskt ord *meina, fornkeltiska *meini- (jämför kymriska mwyn, iriska mein, "malm", "gruva").
ÖversättningarRedigera
EstniskaRedigera
PronomenRedigera
mina
ItalienskaRedigera
SubstantivRedigera
Böjningar av mina | Singular | Plural |
---|---|---|
Femininum | mina | mine |
mina f
PortugisiskaRedigera
SubstantivRedigera
Böjningar av mina | Singular | Plural |
---|---|---|
Femininum | mina | minas |
mina f
SpanskaRedigera
SubstantivRedigera
Böjningar av mina | Singular | Plural |
---|---|---|
Femininum | mina | minas |
mina f
- gruva
- (vapen) mina
- stift (i en penna)
- (vardagligt, Chile, Argentina, Uruguay) kvinna
- (slang, Argentina) hora, prostituerad
VerbRedigera
mina
- böjningsform av minar