jo
Svenska redigera
Interjektion redigera
jo
- uttrycker, i svar på negativt formulerade påståenden, uttalanden, uppmaningar och så vidare, motsatt uppfattning
- –Människan är väl inte ett djur? –Jo, människan är ett djur.
- –Aldrig stavas aldrig med två l. –Jo, jag känner flera som stavar det så.
- –Ät inte gul snö. –Jo, jag vill äta gul snö!
- –Nej! –Jo!
- visar instämmande med föregående yttrande, dock med viss reservation
- –Du tänker väl komma? –Jo, men egentligen har jag inte tid.
- Hyponymer: joho (ännu mer övertygande)
- (främst norra Sverige) ja
- Diverse: Kan sägas på inandning och anses ofta karakteristiskt för dessa norra dialekter.
- som synonym till just det, alltså för att uttrycka att man just kom att tänka på något
- –Protonen är väl en hadron? –Jo, när du säger det, så!
- –Jo, jag skulle ju påminna er om en sak...
- Etymologi: Av fornnordiska já, av urgermanska *jā, av urindoeuropeiska *jéh₂
- Homofoner: Hjo
- Besläktade ord: joho, jojo
- Se även: ja, jodå, nej, nja
Översättningar redigera
uttrycker, i svar på negativt formulerade påståenden, uttalanden, uppmaningar och så vidare, motsatt uppfattning
se ja
Albanska redigera
Interjektion redigera
jo
Baskiska redigera
Verb redigera
jo
Finska redigera
Adverb redigera
jo
Frisiska redigera
Pronomen redigera
jo
- uttal: jo:
Friuliska redigera
Pronomen redigera
jo
Katalanska redigera
Pronomen redigera
jo
- uttal: ˈʒɔ/, /ˈjɔ
Lettiska redigera
Konjunktion redigera
jo
Luxemburgiska redigera
Interjektion redigera
jo
Occitanska redigera
Pronomen redigera
jo
Tjeckiska redigera
Interjektion redigera
jo
- (vardagligt) ja