jo
Svenska
redigeraInterjektion
redigerajo
- uttrycker, i svar på negativt formulerade påståenden, uttalanden, uppmaningar och så vidare, motsatt uppfattning
- –Människan är väl inte ett djur? –Jo, människan är ett djur.
- –Aldrig stavas aldrig med två l. –Jo, jag känner flera som stavar det så.
- –Ät inte gul snö. –Jo, jag vill äta gul snö!
- –Nej! –Jo!
- visar instämmande med föregående yttrande, dock med viss reservation
- –Du tänker väl komma? –Jo, men egentligen har jag inte tid.
- Hyponymer: joho (ännu mer övertygande)
- (främst norra Sverige) ja
- Diverse: Kan sägas på inandning och anses ofta karakteristiskt för dessa norra dialekter.
- som synonym till just det, alltså för att uttrycka att man just kom att tänka på något
- –Protonen är väl en hadron? –Jo, när du säger det, så!
- –Jo, jag skulle ju påminna er om en sak...
- Etymologi: Belagt i språket sedan 1385. Som fornsvenska iu.[1] Av fornnordiska já, av urgermanska *jā, av urindoeuropeiska *jéh₂
- Homofoner: Hjo
- Besläktade ord: joho, jojo
- Se även: ja, jodå, nej, nja
Översättningar
redigerauttrycker, i svar på negativt formulerade påståenden, uttalanden, uppmaningar och så vidare, motsatt uppfattning
se ja
Albanska
redigeraBaskiska
redigeraFinska
redigeraFrisiska
redigeraFriuliska
redigeraKatalanska
redigeraLettiska
redigeraKonjunktion
redigerajo
Luxemburgiska
redigeraOccitanska
redigeraTjeckiska
redigeraInterjektion
redigerajo
- (vardagligt) ja