Svenska

redigera

Pronomen

redigera

hon (personliga pronomen)

  1. personligt pronomen som syftar på den omtalade i subjektsform om den omtalade har feminint genus; personligt pronomen i tredje person singular nominativ femininum
    Var är Lisa? Hon borde ha varit här för en timme sedan.
    Hon är i stallet och har just fölat.
    Användning: Används om personer med feminint genus och ibland om djur med honkön, särskilt om djur som man tillskriver värde (man kan också använda den eller det).
  2. (ålderdomligt, idiomatiskt) den
    Användning: Används dialektalt samt ibland för vissa ord, exempelvis för att beteckna klockan när man anger tid, och för att beteckna "människan" i betydelsen mänskligheten.
    –Hur mycket är klockan? –Hon är kvart i nio.
    –Om en människa ljuger är hon inte ärlig.
  3. han eller hon
    Användning: Används som könsneutralt pronomen, främst om hypotetiska personer, men används även om kön inte vill röjas eller är okänt. Användingen är särskilt vanlig av akademiker och i manualler och i vetenskaplig litteratur.
    Synonymer: hen

Översättningar

redigera

Substantiv

redigera

hon

  1. böjningsform av ho
  2. (blekingska) hund

Fornsvenska

redigera

Pronomen

redigera

hōn

  1. hon

Färöiska

redigera

Pronomen

redigera

hon

  1. hon