Se även Sin.

Tvärspråkligt

redigera
sin

sin

  1. (matematik) symbol för den trigonometriska funktionen sinus

Svenska

redigera

Substantiv

redigera

sin

  1. (ålderdomligt) tillfälle, omgång, gång
    Besläktade ord: sinom, sinnom (dativ plural)
    Sammansättningar: någonsin, allsin

Pronomen

redigera

sin (reflexiva possessiva pronomen)

  1. reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i tredje person singular (han, hon, den, det) eller plural (de) och det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; reflexivt possessivt pronomen i tredje person singular eller plural med huvudordet i singular utrum
    Hon lagade sin cykel.
    Grammatik: I gammal svenska förekom även dativformen sinom vilket finns kvar i det stelnade uttrycket i sinom tid.

Översättningar

redigera

Förkortning

redigera

sin

  1. (matematik) förkortning för sinus, en trigonometrisk funktion

Bokmål

redigera

Pronomen

redigera

sin

  1. sin

Bosniska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av sin  Singular Plural
Nominativ sin sinovi
Genitiv sina sinova
Dativ sinu sinovima
Ackusativ sin sinove
Vokativ sine sinovi
Lokativ sinu sinovima
Instrumental sinom sinovima

sin m

  1. son

Pronomen

redigera

sin

  1. sin

Engelska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av sin  Singular Plural
Nominativ sin sins
Genitiv sin's sins'

sin

  1. (religion) synd
Böjningar av sin  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens sin sins sin
Preteritum sinned
Perfektparticip sinned
Presensparticip sinning, vard. sinnin'

sin

  1. synda
    Besläktade ord: sinner

Preposition

redigera

sin (סין)

  1. utan

Nynorska

redigera

Pronomen

redigera

sin

  1. sin (reflexivt possessivt pronomen)
  2. genitivmarkörmarkör; -s
    Kari sin son er snart vaksen.
    Karis son är snart vuxen

Spanska

redigera

Preposition

redigera

sin

  1. utan
    Antonymer: con