Se även Ho.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av ho 1. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ho hon hoar hoarna
Genitiv hos hons hoars hoarnas
Böjningar av ho 2. Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ho hoet, vard. hot hon hona
Genitiv hos hoets, vard. hots hons honas

ho u (1), n (2-3)

  1. vissa slags öppna behållare
    Sammansättningar: diskho, tvättho, matho
  2. rop av ho
  3. (onomatopoesi) typ av fågelläte (från bland annat uggla)

EtymologiRedigera

ho 1

Fornsvenska ho. Ordet är specifikt svenskt och av ovisst ursprung; möjligtvis besläktat med hud.

ho 2-3

Från interjektionen. Som substantiv 1849; om fågelläte 1896.

ÖversättningarRedigera

PronomenRedigera

ho

  1. (ålderdomligt) vem
    Ho vet?
  2. (dialektalt) hon
    1911: Di dumme tjärngera (Svenska landsmålen):
    Inna ho kåm te stan, mötte ho en slaktere.
    1972: Lille katt, Astrid Lindgren:
    Det var ho, det var ho, ho som sket på broa.

InterjektionRedigera

ho

  1. utrop för vissa känslor (t.ex. glädje, lättnad)
  2. (härmande av) viss typ av fågelläte (från bland annat uggla)
 
Besläktade ord: hoa

EtymologiRedigera

Av ljudhärmande ursprung. I skrift sedan 1641, då som lystringsord, och sedan 1674 som utrop för känslor. Sedan 1863 om fågelläte.

NynorskaRedigera

PronomenRedigera

ho

  1. hon
  2. henne
    Se även: hennar