Se även Son och -son.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av son  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ son sonen söner sönerna
Genitiv sons sonens söners sönernas

son

  • uttal: så:n /soːn/ (1); uttal: so:n /suːn/ (2)
  1. manlig avkomma; pojke som någon är förälder till
    Tack, min son.
    Etymologi: Fornnordiska sonr, av urgermanska *sunuz (varav även engelska son, tyska Sohn, etc.), från urindoeuropeiska *suHnús (varav bland annat ryska сын, syn, sanskrit सूनु, sūnú), från roten *sewH-, "att föda" (varav även, via den alternativa avledningen *suHyús, bland annat grekiska υἱός, huiús).
    Synonymer: pojk (dialektalt)
    Sammansättningar: adoptivson, Apolloson, Backison, brorson, dotterson, Eskulapiison, gudason, gudson, horson, konungason, Martisson, Merkuriison, Neptunison, Nimrodsson, sondotter, sonhustru, sonnamn, sonson, styvson, systerson, svärson
  2. (dans) en dans från Kuba som ligger nära salsa
  3. böjningsform av so
    Homofoner: zon, zoon

ÖversättningarRedigera

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av son  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ son sonĕnn syni, suni synjin
Dativ   sonŭm   sonum

Som förled i sammansättningar används sona-.

son m

  • uttal: /sɑ́ːɳ/, /sóːn/; nom. obfpl. /sʏ̀ːɳɪ/, /sʉ̀nɪ/
  1. son[1]
    Jag haf ein son meðan bróðrnn menn haf fýr’ a syni.
    Jag har en son, men min bror har fyra söner.
    Etymologi: Av fornnordiska sonʀ, sunʀ.
    Sammansättningar: Nings son, Eirks son, Jóns son, Lars son, Mass son, Óhls son, sonadóter, sonakunu

EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av son  Singular Plural
Nominativ son sons
Genitiv son's sons'

son

  1. son
 
Homofoner: sun

FornsvenskaRedigera

SubstantivRedigera

son

  1. son
    Varianter: sun

FranskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av son  Singular Plural
Maskulinum son sons

son m

  1. ljud
  2. kli

AnvändningRedigera

I betydelsen kli vanligen enbart som le son och du son.

PronomenRedigera

son, sa, ses

  1. tredje person singlar possesiv; hans, hennes, dess, sin, ens

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

son

  1. böjningsform av sonur

NordsamiskaRedigera

PronomenRedigera

son

  1. (personligt) han
  2. (personligt) hon

NynorskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av son  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ son sonen søner sønene

son

  1. son

SpanskaRedigera

VerbRedigera

son

  1. böjningsform av ser

KällorRedigera

  1. Ordbok över Umemålet, s. 121. Pehr Stenberg. Widmark, Gusten. 1966. ISBN 91-7222-016-3.