Se även Son, -son, sön och søn.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av son  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ son sonen söner sönerna
Genitiv sons sonens söners sönernas

son

  1. manlig avkomma; barn av hankön till en förälder
    Tack, min son.
    Etymologi: Fornnordiska sonr, av urgermanska *sunuz (varav även engelska son, tyska Sohn, etc.), från urindoeuropeiska *suHnús (varav bland annat ryska сын, syn, sanskrit सूनु, sūnú), från roten *sewH-, "att föda" (varav även, via den alternativa avledningen *suHyús, bland annat grekiska υἱός, huiús).
    Synonymer: pojk (dialektalt)
    Besläktade ord: Sune
    Homofoner: sån
    Sammansättningar: adoptivson, Apolloson, Backison, brorson, dotterson, Eskulapiison, gudason, gudson, horson, konungason, Martisson, Merkuriison, Neptunison, Nimrodsson, sondotter, sonhustru, sonnamn, sonson, styvson, systerson, svärson
  2. (dans) en dans från Kuba som ligger nära salsa
  3. böjningsform av so
    Homofoner: zon, zoon

Översättningar

redigera

Azerbajdzjanska

redigera

Substantiv

redigera

son

  1. slut

Adjektiv

redigera

son

  1. senaste
    Besläktade ord: sonuncu, sonlandırmaq
    Sammansättningar: sonbeşik

Engelska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av son  Singular Plural
Nominativ son sons
Genitiv son's sons'

son

  1. son
    Homofoner: sun

Fornsvenska

redigera

Substantiv

redigera

son

  1. son
    Varianter: sun

Franska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av son  Singular Plural
Maskulinum son sons

son m

  1. ljud
  2. kli
    Användning: I betydelsen kli vanligen enbart som le son och du son.

Pronomen

redigera

son femininum sa (son om nästa ord börjar på vokal) plural ses

  1. tredje person singlar possesiv; hans, hennes, dess, sin, ens

Isländska

redigera

Substantiv

redigera

son

  1. böjningsform av sonur

Nordsamiska

redigera

Pronomen

redigera

son

  1. (personligt) han
  2. (personligt) hon

Nynorska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av son  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ son sonen søner sønene

son

  1. son

Spanska

redigera

son

  1. böjningsform av ser