Appendix:Bring/210. Topp
- substantiv
toppända, höjdpunkt, spets, hjässa, hjässpunkt, krön, tinne, torn, tornspets, tornspira, fial, spira, tak, takås, kroppås, innantak, utkik, utkikstorn, skyskrapa, vind, ryggås, ryggåsstuga, pelarhuvud, kapitäl, pelarkapitäl, arkitrav, kranslist, fris, gesims, gesimslist, karnis, fronton, gavelspets, gavelfält, attika, attikabyggnad, kornisch, överdel, överstycke, ovandel, ovanstycke, krona, flaggknapp, gaffelnock, halvdäck, galleri, läktare, fjäll, pik, alp, alpspets, klippspets, klint, ås, bergås, kam, bergskam, vattendelare, vattenskillnad, säter, udde, pynt, ände, lillända, näbb, udd, snibb, sockertopp, hjälmkam, huvud, huvudknopp, huvudskalle, huvudskål, skult, flinten, skalle, panna;
himmel, pol, zenit, apex, meridian, middagshöjd, middagslinje, kulmen, kulminering, kulmination, kulminationspunkt, vändpunkt, klimax, maximum, kronan på verket.
- verb
- adjektiv, adverb
toppig, högst, högre, övre, översta, oöverträfflig, ypperst, förnämst, främst, prima, fulländad, himmelsk, finfin, huvudsaklig, non plus ultra;
ovanpå, överst, på, å, uppå, högst, uppe, uppifrån, uppikring, uppom, uppomkring, upptill, uppöver.