SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av kam  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kam kammen kammar kammarna
Genitiv kams kammens kammars kammarnas
 
kam (för att reda ut hår)

kam

  1. litet redskap för att reda ut trassligt hår
    Besläktade ord: kamma
  2. förhöjning i landskapet
    Synonymer: krön, rygg, höjdrygg
    Sammansättningar: bergskam (bergkam)
  3. toppen på en våg
    Sammansättningar: vågkam
  4. utväxt på huvudet hos hönsfåglar
    Sammansättningar: tuppkam, vävkam
 
Etymologi: Av fornsvenska kamber (jämför isländska kambur), av urgermanska *kamba-z eller *kambian- (jämför engelska comb), av urindoeuropeiska *gombhos, av *gembh- eller *g'ombh-, "bita", "tand" (jämför grekiska γόμφος, "bult", "nagel", och γομφίος, "kindtand", fornslaviska zabo, varav bland annat ryska зуб, "tand", och sanskrit jambha, "huggtand").[1][2][3]
Fraser: dra alla över en kam (skära alla över samma kam)

ÖversättningarRedigera

Svensk romaniRedigera

SubstantivRedigera

kam u

  1. sol

TyskaRedigera

VerbRedigera

kam

  1. böjningsform av kommen

KällorRedigera

  1. Online Etymology Dictionary: "comb", läst 2008-06-14
  2. Svenska Akademiens ordbok: "kam", läst 2008-06-14
  3. The Tower of Babel Etymological Databases: "Proto-Germanic: *kamba-z; *kambian- vb.", läst 2008-06-14.