Se även krona och króna.

Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av kröna  Aktiv Passiv
Infinitiv kröna krönas
Presens kröner kröns (krönes)
Preteritum krönte kröntes
Supinum krönt krönts
Imperativ krön
Particip
Presens krönande, krönandes
Perfekt krönt

kröna

  1. (ålderdomligt) bekransa, sätta krans(ar) på
  2. förse med krona, bokstavligen sätta krona på
  3. utnämna till monark, ofta i en ceremoni där en krona placeras på dennes huvud
    Napoleon I krönte sig själv till kejsare av Frankrike.
  4. (bildligt) fullända, fullkomna, bringa till kulmen
    Synonymer: sätta kronan på
  5. utgöra kronan eller krönet
    Berget kröns av en ishätta.
 
Etymologi: Av fornsvenska krøna, av antingen medellågtyska kronen eller medelhögtyska krænen.

Besläktade ord redigera

Sammansättningar redigera

Översättningar redigera