kulmination
Svenska redigera
Substantiv redigera
kulmination
- uttal: kulmina'sjo:n
- att nå kulmen
- (astronomi) den tidpunkt vid vilken en himlakropp längs sin epicykel passerar en given punkts meridian närmast eller längst ifrån zenit
Hyponymer redigera
- astronomiskt begrepp
Översättningar redigera
astronomiskt begrepp
- engelska: culmination (en)
- franska: culmination (fr)
- italienska: culminazione (it) f
- nederländska: culminatie (nl)
- polska: kulminacja (pl)
- portugisiska: culminação (pt)
- spanska: culminación (es) f
- tyska: Kulmination f