Se även Appendix:Varianter/a.

Wikipedia har en artikel om:
å (tecken)
Wikipedia har en artikel om:
å (vattendrag)

Tvärspråkligt

redigera
å
U+00E5
LATIN SMALL LETTER A WITH RING ABOVE

å

  1. en bokstav som återfinns i bland annat de skandinaviska språken; versal variant: Å
    Etymologi: Till svenska språket introducerades bokstaven å år 1717.[1]

Svenska

redigera

Infinitivmärke

redigera

å palindrom

  1. (talspråk) att
    1980: Främlingsstjärnan, Irmelin Sandman Lilius:
    Int för att hans fiol e just någå å ha, den e ju köpt, sade hon.

Interjektion

redigera

å palindrom

  1. utrop av förvåning eller glädje
    1935: Av samma blod, Agnes von Krusenstjerna:
    Å, det är förfärligt, utropade hon.
    Varianter: åh

Översättningar

redigera

Konjunktion

redigera

å palindrom

  1. (talspråk) och
    1980: Främlingsstjärnan, Irmelin Sandman Lilius:
    Sku du kunna bli kvar här å lära dej spela på husbonns fiol å gifta dej me mej…?
    Varianter: o,

Preposition

redigera

å palindrom

  1. (ålderdomligt, i uttryck)
    1891: Vapensmeden, Viktor Rydberg:
    Medan han lyssnade till mästers ord, voro hans ögon riktade mot den mitt å gården stående jättelindens krona, i vilken morgonsolens glitter lekte och vari starar och andra sångfåglar väsnades och sjöngo i kapp med de nyss började hammarslagen från smedjorna.
    Sammansättningar: åberopa, ådagalägga, ådöma, åhöra, åkalla, åklaga, åkomma, åligga, ålägga, åminnelse, ånyo, åsamka, åse, åsido, åsikt, åskåda, åstunda, åsyfta, åsyn, åsämja, åta, åtala, åtanke, åteckna, åverkan, åvila, åvägabringa
    Fraser: å bane, å båle bränna(s), fara å färde, vara å färde, å ena sidan … å andra sidan, å någons sida, å någons vägnar
    Användning: Nu blott i vissa fraser, som till exempel å ena/andra sidan och å någons vägnar samt i vissa sammansättningar, såsom åberopa och åskådare. I modern svenska har annars ordet ersatts av .
  2. (dialektalt) av
    1977: Blåa sko’ (Till Mossan!), Kal P. Dal:
    Men läraren sa: ”Ta dom å daj för dom luktar ju skit”
    Sammansättningar: åbäke, åstad

Översättningar

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av å  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ å ån åar åarna
Genitiv ås åns åars åarnas

å

  1. (naturgeografi) litet vattendrag, i allmänhet större än en bäck men mindre än en flod
    Etymologi: Av fornsvenska ā, av fornnordiska á, av urgermanska *ahʷō, av urindoeuropeiska *akʷā- (”vatten”), bildat ur *h₂ekʷ (”dricka”), varav även urgermanska *awjō och därmed svenska ö. Besläktat med norska å, isländska á, fornengelska īeġ ("ö", första ledet i engelska island), fornhögtyska aha (tyska Ache), latinska aqua ("vatten"; härav franska eau, spanska agua, rumänska apă, italienska acqua och portugisiska água) och ryska Ока (Oka, en biflod till Volga).
    Hyperonymer: vattendrag
    Kohyponymer: dike, bäck, älv, flod, ström, kanal

Översättningar

redigera

Bokmål

redigera

Infinitivmärke

redigera

å palindrom

  1. att
    interessant å se
    intressant att se
    har forsøkt å gjøre
    har försökt att göra
    det å vokse opp
    det att växa upp
    for å oppnå
    för att uppnå
    grunn til å stille kritiske spørsmål
    grund för att ställa kritiska frågor

Substantiv

redigera
Böjningar av å  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ å åa åer åene
Genitiv ås åas åers åenes
Böjningar av å  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ å åen åer åene
Genitiv ås åens åers åenes

å f eller m

  1. å

Infinitivmärke

redigera

å palindrom

  1. att

Substantiv

redigera

å u palindrom

  1. å

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "å"