ände
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av ände | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | ände | änden | ändar | ändarna |
Genitiv | ändes | ändens | ändars | ändarnas |
Som förled i sammansättningar används änd-. |
ände
- plats eller punkt där något upphör eller tar stopp eller slut
- Ännu ett år går mot sin ände och ett nytt tar vid.
- Antonymer: fortsättning
- Sammansättningar: bakände, framände, slutände, smalände, tjockände, ändför, ändgruva, ändhållplats, ändlångs, ändskepp, ändskott, ändstation, ändteligen, ändtjock, ändträ
- Fraser: (idiom) komma till vägs ände; världens ände
- Besläktade ord: ända, ändelse, ändlig, ändlös
- Homofoner: ende
Översättningar
redigeradär något tar stopp eller slut