Se även min. och min.

BottniskaRedigera

PronomenRedigera

mín f

  • uttal: /míːn/, /míːɳ/
  1. min (possessivt pronomen femininum singularis)
    Grammatik: Maskulinum menn, dativ mínum, neutrum mítt eller mett, pluralis mín’.
    Varianter:

IsländskaRedigera

PronomenRedigera

mín (personliga pronomen)

  1. mig, genitiv singular av ég

mín (reflexiva pronomen)

  1. mig, genitiv singular av mig.
    Ég nyti mín á tónleikunum.
    Jag hade roligt på konserten. (bok. Jag njöt mig på konserten)

mín (possessiva pronomen)

  1. min, nominativ femininum singular av minn
  2. mina, nominativ neutrum plural av minn.
  3. mina, ackusativ neutrum plural av minn.