Se även Hana.

SvenskaRedigera

PronomenRedigera

hana

  1. (dialektalt, i förkortad form) henne
    Pernilla, såg du’na åka i skidbacken?
    1887: På landsbygden: Skildringar, Alfhild Agrell:
    Han tyckte just dä va' som en lättnad att få se'na från dän sian först, för där fans dä då någe' att se på.

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

hana m

  • uttal: /hɑ̀ːɳɐ/, /hòːnɐ/ (Umeå)
  1. tupp
    Hanann hvín typpę.
    Tuppen träder hönan.
    Synonymer: kank
  2. bösshane
 
Etymologi: Av fornnordiska hani.

FornsvenskaRedigera

PronomenRedigera

hana

  1. henne
    Grammatik: Ackusativformen av hon; dativ: hænni.

IsländskaRedigera

PronomenRedigera

hana (personliga pronomen)

  1. henne, ackusativ av hún