Svenska redigera

Verb redigera

hann

  1. böjningsform av hinna
    Homofoner: han

Bottniska redigera

Pronomen redigera

hann m

  • uttal: hɑ́nː/, /hɒ́nː/, /hónː/, /hón
  1. han som subjekt och ackusativ; personligt pronomen i tredje person singular ackusativ maskulinum
  2. man
    Synonymer:
  3. den
 
Etymologi: Av fornnordiska hann.
Grammatik: Ack. hann, gen. hans, dat. hǫ́num, fem. hón eller , ack. ę eller , gen. hænnars, dat. hænnar.

Isländska redigera

Pronomen redigera

hann (personliga pronomen)

  1. han, maskulint personligt pronomen i nominativ singular
  2. honom, ackusativ av betydelse ett

Norn redigera

Pronomen redigera

hann

  1. han
    Varianter: an