hann

Svenska

Verb

hann

1. böjningsform av hinna

   Homofoner: han

Bottniska

Pronomen

hann m

• uttal: /hɑ́nː/, /hɒ́nː/, /hónː/, /hón/

1. han som subjekt och ackusativ; personligt pronomen i tredje person singular ackusativ maskulinum
2. man

   Synonymer: dú

3. den

Etymologi: Av fornnordiska hann.

Grammatik: Ack. hann, gen. hans, dat. hǫ́num, fem. hón eller hú, ack. ę eller nę, gen. hænnars, dat. hænnar.

Isländska

Pronomen

Tabell över pronomen Personliga pronomen 1:a person 2:a person 3:e person Maskulin Feminin Neutrum Reflexivt Singular Nominativ ég þú hann hún það - Ackusativ mig þig hann hana það sig Dativ mér þér honum henni því sér Genitiv mín þín hans hennar þess sín Plural1 Nominativ við, vér þið, þér þeir þær þau - Ackusativ okkur, oss ykkur, yður þá þær þau sig Dativ okkur, oss ykkur, yður þeim þeim þeim sér Genitiv okkar, vor ykkar, yðar þeirra þeirra þeirra sín Not: 1. Varianterna på första och andra person plural är ålderdomliga pluralformer. På den tiden var de förstnämnda dualis. Dualisformerna har alltså ersatt de gamla pluralformerna och dualis används inte längre i språket.

hann (personliga pronomen)

1. han, maskulint personligt pronomen i nominativ singular
2. honom, ackusativ av betydelse ett

Norn

Pronomen

hann

1. han

   Varianter: an