Se även Sein.

Bokmål

redigera

Adjektiv

redigera

sein

  1. sen
    Varianter: sen
    Etymologi: Av fornnordiska seinn.

Fornsvenska

redigera

sēin

  1. böjningsform av vara
    Varianter: sēn

Franska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av sein  Singular Plural
Maskulinum sein seins

sein m

  1. (anatomi) bröst, särskilt kvinnobröst
    Elle éprouve une douleur au sein droit.
    "Hon har ont i högra bröstet."

Nynorska

redigera

Adjektiv

redigera

sein

  1. sen
    Etymologi: Av fornnordiska seinn.

Pronomen

redigera

sein

  1. hans, dess, sin; tredje person singular possessivt pronomen maskulinum och neutrum
Konjugation för sein 

Hjälpverb: sein

Infinitiv sein
Presensparticip seiend
Perfektparticip gewesen
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich bin  du bist  er, sie, es ist 
Plural wir sind  ihr seid  sie sind 
Preteritum Singular ich war  du warst  er, sie, es war 
Plural wir waren  ihr wart  sie waren 
Imperativ
Singular - sei ! -
Plural - seid ! seien Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich sei  du seist, seiest  er, sie, es sei 
Plural wir seien  ihr seiet  sie seien 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich wäre  du wärst, wärest  er, sie, es wäre 
Plural wir wären  ihr wärt, wäret  sie wären 

sein

  1. vara; att befinna sig på en plats i rummet eller tiden
    Bist du in Dänemark?
    Är du i Danmark?
    Gott sei mit dir.
    Gud vare med dig.
    Wärt ihr gesetzestreu, vertrauten wir euch.
    Vore ni laglydiga, skulle jag lita på er.
  2. vara, existera  
  3. vara; kopula som tillskriver subjekt en identitet eller egenskap
    Ich bin cool.
    Jag är cool.
    Sie waren besser früher.
    De var bättre förr.
  4. hjälpverb för att uttrycka sammansatta tempus
  5. ha, hava; hjälpverb som används för att bilda perfekt av rörelseverb
    Ich bin in Stockholm gewesen.
    Jag har varit i Stockholm.
    Bist du nach Deutschland geflogen?
    Har du flugit till Tyskland?
    Synonymer: haben (övriga verb)