SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av örn  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ örn örnen örnar örnarna
Genitiv örns örnens örnars örnarnas
 
Örn (heraldik)

örn

  1. (zoologi) vardagligt samlingsnamn för en grupp större rovfåglar inom familjen hökfåglar
  2. (heraldik) beståndsdel av vapen eller flaggor  
 
Etymologi: Runsvenska ærni (arni, dativ singularis), fornsvenska ørn, fornisländska ǫrn (nominativ pluralis ernir), nyisländska örn, fornengelska earn, engelska erne, fornsaxiska och fornhögtyska arn, medellågtyska arent, nederländska arend, av urgermanska *arnu-. Besläktat med tyska Aar, fornhögtyska och fornsaxiska aro, gotiska ara fornisländska ari, av ett urgermanskt *aran-. Återfinns även i germanska namn som Arnold and Arthur. Ytterst av urindoeuropeiska *h₃er-, varav även grekiska ὄρνις (varav ornitolog), ’fågel’, armeniska oror, ’mås’, forniriska irar (iriska iolar), litauiska erēlis, ryska орёл.[1][2]
Sammansättningar: dubbelörn, havsörn, kungsörn, örnnäsa, örnnäste, örnunge, örnvråk

ÖversättningarRedigera

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av örn  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ örn örninn ernir ernirnir
Ackusativ örn örninn erni ernina
Dativ erni erninum örnum örnunum
Genitiv arnar arnarins arna arnanna

örn m

  1. örn

KällorRedigera

  1. Online Etymology Dictionary: "erne", läst 2017-05-24
  2. http://en.wiktionary.org/wiki/earn