Se även hóra och höra.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av hora 1-2. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hora horan horor hororna
Genitiv horas horans horors horornas

hora

 
en hora (1)
  1. (prostitution, vulgärt) (i synnerhet kvinnlig) person som utövar hor (erbjudande av sexuella tjänster)
    Hororna visar upp sig på gatan för att locka kunder.
    Sammansättningar: horgata, horhus, lyxhora
    Synonymer: prostituerad, luder, sköka, slinka; horkarl, manshora (om manlig person)
    Etymologi: Äldre fornsvenska hora, av hor. Rotbesläktat med kär (via latin).
  2. (ålderdomligt, numera föga brukligt) älskarinna till en horkarl
    Författaren av självbiografin "Oäktingen" John Ellmin föddes som son till Abraham Krut och dennes hora Anna Ellmin.[1]
    Sammansättningar: horbarn, horunge
  3. (nedsättande, skällsord) person vars beteende anses socialt eller moraliskt oacceptabelt; även vanlig beteckning om person vars beteende kännetecknas av brist på principer eller skrupler; allmänt skällsord för person (oftast kvinna) man ogillar
    Den där jävla horan har orimligt lätt för att bete sig illa.
    Han kallade henne för hora och klottrade ordet "fitta" på hennes skåp.
    Synonymer: fitta, bitch, luder
    Sammansättningar: crackhora, tjackhora, mediahora, horunge
  4. (slang) uttryck som används om rullbräda som man ligger på när man arbetar under bilar

Översättningar

redigera
Böjningar av hora 1-2. Aktiv
Infinitiv hora
Presens horar
Preteritum horade
Supinum horat
Imperativ hora
Particip
Presens horande, horandes
Perfekt

hora

  1. (ålderdomligt, nedsättande) ha sexuellt umgänge utanför äktenskap eller fast förhållande
    Den satans kärringen har varit ute och horat igen!
  2. genomföra handling som överordnar vissa intressen över alla andra
    Med den här usla boken har du bara horat till dig pengar.
  3. arbeta som prostituerad
 
Etymologi: Sen 1585, till hora.
Synonymer: vänsterprassla, ha (en affär)

Asturiska

redigera

Substantiv

redigera

hora f

  1. timme
    Etymologi: Av latinska hōra, av grekiska ὥρα (hōra).

Färöiska

redigera

Substantiv

redigera

hora f

  1. hora, prostituerad
    Synonymer: gleðigenta, púta, skøkja

Katalanska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av hora  Singular Plural
Femininum hora hores

hora f

  1. timme
  2. tid
    Quina hora és?
    Vad är klockan? (ordagrant: Vilken tid är det?)
  3. dags
    És hora de sopar.
    Det är dags för middag.
  4. bokad tid, möte
    Tinc hora al metge.
    Jag har en tid bokad hos doktorn.
    Synonymer: cita
 
Etymologi: Av latinska hōra, av grekiska ὥρα (hōra).
Fraser: a alta hora, a hora baixa, a hora foscant, a l'hora, bona hora, d'hora, fora d'hora, gran hora de dia, hora extra, hora punta, hora zero
Sammansättningar: horabaixa, tothora
Besläktade ord: horeta

Substantiv

redigera
Böjningar av hora  Singular Plural
femininum
Nominativ hōra hōrae
Genitiv hōrae hōrārum
Dativ hōrae hōrīs
Ackusativ hōram hōrās
Ablativ hōrā hōrīs
Vokativ hōra hōrae
Lokativ hōrae hōrīs
Ordet tillhör den första deklinationen.

hōra f

  1. timme
  2. tid
  3. årstid
 
Etymologi: Av grekiska ὥρα (hōra).

Moldaviska

redigera

Substantiv

redigera

hora

  1. dans

Portugisiska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av hora  Singular Plural
Femininum hora horas

hora f

  1. timme
    Etymologi: Av latinska hōra, av grekiska ὥρα (hōra).

Slovakiska

redigera

Substantiv

redigera

hora f

  1. berg, fjäll

Spanska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av hora  Singular Plural
Femininum hora horas

hora f

  1. timme
    Etymologi: Av latinska hōra, av grekiska ὥρα (hōra).

Tjeckiska

redigera

Substantiv

redigera

hora f

  1. berg, fjäll