Se även Person.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av person 1 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ person personen personer personerna
Genitiv persons personens personers personernas

person u

  • uttal: /pærˈsuːn/, /pæʂˈuːn/
  1. en människa
    Varianter: pers (både för singular och plural)
    Sammansättningar: biperson, civilperson, försöksperson, huvudperson, mansperson, myndighetsperson, nyckelperson, personbeskrivning, personbevis, personbil, personbiljett, personbästa, persondator, persongalleri, personkult, personfråga, personfärja, personkemi, personkonto, personkännedom, personnamn, personnummer, personregister, personskada, personskildring, personsökare, persontrafik, persontåg, personuppgift, personvagn, personval, personvåg
    Fraser: i egen hög person, juridisk person
  2. (lingvistik) grammatisk böjningskategori som skiljer mellan den/de talande (första person), den/de tilltalade (andra person) eller den/de omtalade (tredje person)
    Varianter: pers. (förkortning)
    Sammansättningar: personböjning, personkongruens
    Fraser: första person, andra person, tredje person
 
Etymologi: Sedan fornsvensk tid, av latinska persōna, "människa", av "karaktär", "personlighet", "roll", ursprungligen "ansiktsmask"; av oklart ursprung, möjligen ett lån från etruskiska phersu, "mask", och/eller besläktat med grekiska Persefone.[1][2]
Besläktade ord: persona, personage, personal, personalia, personalism, personifiera, personlig, personlighet

ÖversättningarRedigera

BokmålRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av person  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ person personen personer personene
Genitiv persons personens personers personenes

person

  1. person (människa)
  2. grammatisk person

DanskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av person  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ person personen personer personerne
Genitiv persons personens personers personernes

person

  1. person (människa)
  2. grammatisk person

EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av person  Singular Plural
Nominativ person people, persons
Genitiv person's people's, persons'

person

  • uttal: /ˈpɜː(ɹ)sən/
  1. person (människa)
    Sammansättningar: chairperson, layperson, salesperson, spokesperson
    Fraser: in person
  2. grammatisk person
 
Besläktade ord: persona, personage, personal, personality, personate, personification, personify, personnel

FinskaRedigera

AdjektivRedigera

person

  1. böjningsform av perso

NynorskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av person  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ person personen personar personane

person

  1. person (människa)
  2. grammatisk person

KällorRedigera

  1. Online Etymology Dictionary: "person", läst 2009-12-07
  2. Svenska Akademiens ordbok: "person", läst 2009-12-07