färd
Svenska
redigeraSubstantiv
redigera| Böjningar av färd | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | färd | färden | färder | färderna |
| Genitiv | färds | färdens | färders | färdernas |
färd
- handligen eller aktiviteten att fara, bege sig eller förflytta sig någonstans
- Synonymer: tripp, resa, tur
- Etymologi: Som avledning till verbet fara, av fornsvenska færþ, av fornnordiska ferð, av urgermanska *fardiz. Gemensamt ursprung med svenska fart, nederländska vaart, tyska Fahrt.
- Besläktade ord: avfärda, fara, färdas, samfärdsel, utfärda
- Sammansättningar: ambulansfärd, avfärd, ballongfärd, bilfärd, blåkullafärd, båtfärd, cykelfärd, ditfärd, fiskefärd, fjällfärd, flodfärd, flygfärd, forsfärd, framfärd, friarfärd, färdbeskrivning, färdbevis, färdbiljett, färddator, färdhandling, färdkamrat, färdknäpp, färdkost, färdled, färdledare, färdmedel, färdplan, färdriktning, färdskrivare, färdsträcka, färdsup, färdsätt, färdtjänst, färdväg, genomfärd, gondolfärd, hemfärd, himmelsfärd, hitfärd, hädanfärd, högfärd, ilfärd, infärd, irrfärd, jordafärd, julottefärd, jungfrufärd, kanotfärd, luftfärd, långfärd, månfärd, nedfärd, ofärd, pilgrimsfärd, pionjärfärd, polarfärd, provfärd, roddfärd, rymdfärd, sjöfärd, skidfärd, skridskofärd, skräckfärd, slädfärd, spaningsfärd, triumffärd, uppfärd, upptäcktsfärd, utfärd, vallfärd, vansinnesfärd, vikingafärd, välfärd, återfärd, ökenfärd, överfärd
- Fraser: dra sina färde, fara å färde/fara på färde, i färd, i färde, på färde, å färde
- Grammatik: Färd har även en stelnad dativform färde som återfinns i vissa uttryck.
- (ålderdomligt) följe, skara av människor som färdas tillsammans
