Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av fordon  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fordon fordonet fordon fordonen
Genitiv fordons fordonets fordons fordonens

fordon

  1. rörlig anordning (don) som används för transport av människor eller gods (fora), vanligen på vägar; transportmedel
    1878: Oxygen och Aromasia, Claës Lundin:
    Men Oxygens starka hand hade åter fattat styret, och med bägge fötterna arbetade han så kraftigt på stigningsmekaniken, att fordonet åter höjde sig.
    1908: Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel (Nordisk familjebok – Andra upplagan):
    Fordon, en maskin avsedd att på ett kraftbesparande sätt forsla laster. Det består av ett överrede för lastens förvarande och ett underrede, försett med en eller två axlar med hjul. (Underredet kan utgöras även av medar eller kälkar.)
    1908: Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan – Kikare (Nordisk familjebok – Andra upplagan):
    Järnvärgståg, den samling av hopkopplade järnvägsfordon, som, dragna av lokomotiv, utgöra en efter tidtabell framförd trafikenhet.
    1920: Kungl. Maj:ts förordningar om automobiltrafik jämte kungl. automobilklubbens trafikreglemente för stad och landsbygd:
    Med spårvagn menas fordon, som löper å i marken nedlagda skenor.
    Hyponymer: (gång) bandfordon (bandgående fordon), hjulfordon (hjulgående fordon), medfordon (medgående fordon), rälsfordon (rälsgående fordon), spårfordon (spårgående fordon)
    Hyponymer: (drift) trampfordon (cykel, trampbil, trampdressin), dragfordon (häst och vagn, hästkärra), motorfordon (motordrivet fordon, motorcykel), släpfordon (släpkärra, släpvagn)
    Sammansättningar: bärgningsfordon, fordonsflotta, fordonshjul, fordonspark, fordonsskatt, fordonstrafik, fordonsägare, hästfordon, järnvägsfordon, pansarfordon, tvåvägsfordon, utryckningsfordon
    Se även: åkdon, Kategori:Svenska/Fordon

Översättningar

redigera