Svenska redigera

Adverb redigera

färde

  1. i görningen, som försiggår; som håller på att ske
    Varianter: å färde, på färdom (ålderdomligt)
    1871: Nils Bosson Sture: Testamentet, Carl Georg Starbäck:
    »Viktiga saker månde då vara på färde, gamle fader Bengt!» yttrade riddaren.
    Jag begrep inte vad som var å färde, nämligen att min släkting började bli senil.
    Vanliga konstruktioner: vara på/å färde
    Fraser: fara på färde/fara å färde
    Etymologi: Fornsvenska a færdhe, a færdhom, jämför isländska á ferðum.

Översättningar redigera