fart
SvenskaRedigera
SubstantivRedigera
Böjningar av fart 1-2. | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | fart | farten | farter | farterna |
Genitiv | farts | fartens | farters | farternas |
fart
- (fysik) absolutbeloppet av hastigheten; hastigheten utan angiven riktning
- Bilen körde med hög fart.
- (allmänt) hur långt något förflyttar sig under en angiven tidsperiod, eller hur fort något sker
- (endast i grundform) intensiv aktivitet
- Det var fart i henne idag!
- (ålderdomligt) färd
- Etymologi: Sedan yngre fornsvenska fart (”färd; hast”), av lågtyska vart (”fart; färd”) av lågtyska varen (”fara”). Även besläktat med färd.
- Besläktade ord: fartig
- Sammansättningar: avfart, fartbegränsning, fartblind, fartfylld, infart, påfart, sjöfart, snigelfart, toppfart, utfart, överfart
- Fraser: fart och fläkt, sätta fart, vara i farten
ÖversättningarRedigera
1.+2. hastighet
EngelskaRedigera
SubstantivRedigera
Böjningar av fart | Singular | Plural |
---|---|---|
Nominativ | fart | farts |
Genitiv | fart's | farts' |
fart
VerbRedigera
Böjningar av fart | Singular | Plural | |
---|---|---|---|
1-2:a pers. | 3:e pers. | ||
Presens | fart | farts | fart |
Preteritum | ◀ | farted | ▶ |
Perfektparticip | ◀ | farted | ▶ |
Presensparticip | ◀ | farting, vard. fartin' | ▶ |
fart