fara

Svenska

Substantiv

Böjningar av fara	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fara	faran	faror	farorna
Genitiv	faras	farans	farors	farornas
Som förled i sammansättningar används faro-.

fara

utsatthet för eventuell skada eller smärta; risk för mycket negativ och skadlig utveckling
Hon visste att hon var förföljd och svävade i fara.

Fraser: fara å färde

Besläktade ord: befara, farlig

Sammansättningar: dödsfara, farhåga, farofylld, farozon, farsot, hälsofara, krigsfara, lavinfara, livsfara

Översättningar

bokmål: fare^(no)
danska: fare^(da)
engelska: danger^(en)
esperanto: danĝero
finska: vaara^(fi)
franska: danger^(fr) m
isländska: hætta^(is) f
italienska: pericolo^(it) m
katalanska: perill^(ca), risc^(ca)
klassisk grekiska: κίνδυνος m (kindunos)
litauiska: pavojus m
nederländska: gevaar^(nl) n
polska: niebezpieczeństwo^(pl)
portugisiska: perigo^(pt)
ryska: опасность^(ru) f (apásnost'), риск^(ru) m (risk)
spanska: peligro^(es), riesgo^(es)
tjeckiska: nebezpečí^(cs) n, riziko^(cs) n, ohrožení^(cs) n
tyska: Gefahr^(de) f

Verb

Böjningar av fara

Aktiv

Passiv

Infinitiv

fara

faras

Presens

far

fars (fares)

Preteritum

for

fors

Supinum

farit

farits

Imperativ

far

–

Particip

Presens

farande, farandes

Perfekt

(faren)

Not:	Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

fara

(aningen ålderdomligt eller poetiskt) resa iväg; färdas
Hon for till Italien.

Fraser: fara illa

Sammansättningar: vederfaras, villfara
(ålderdomligt eller dialektalt) åka
Vi for till byn igår och köpte nya gardiner.

Nu far vi och shoppar.

Han for just förbi.

Användning: Ännu vanligt på norrländska och finlandssvenska dialekter.

Etymologi: Av fornsvenska fara, fornnordiska fara, urgermanska *faraną, av urindoeuropeiska *por- (“på väg, passage”).

Sammansättningar: farkant, farkost, rymdfara, sjöfara

Besläktade ord: -farare

Fraser: fara illa, fara iväg

Grammatik

Gammalsvensk tabell med person- och konjunktivböjning:

Person	Aktiv Infinitiv	Passiv Infinitiv	Aktiv Presens Indikativ	Aktiv Imperfekt Indikativ	Aktiv Presens Konjunktiv	Aktiv Preterium Konjunktiv	Imperativ	Passiv Presens Indikativ	Passiv Preteritum Indikativ	Passiv Imperfekt Konjuntkiv	Passiv Imperfekt Konjunktiv	Perfekt Particip	Presens Particip
1:a (jag)	fara	faras	farer	for	fare	fore	-	fares	fors	fares	fores	faren	farande, farandes
2:a (du)			farer	for	fare	fore	far	fares	fors	fares	fores
3:e (han, hon, hen, man, den, det)			farer	for	fare	fore	fare	fares	fors	fares	fores
1:a plural (vi)			fare	fore	fare	fore	farom	faras	foros	faras	fores
2:a plural (I)			faren	foren	faren	foren	faren	farens	forens	farens	forens
3:e plural (de)			fara	foro	fare	fore	fare	faras	foros	faras	fores

Översättningar

belarusiska: е́хаць impf, пае́хаць pf bestämda, е́здзіць impf, пае́здзіць pf obestämda rörelseverb
bokmål: fare^(no)
danska: fare^(da)
engelska: go^(en), leave^(en) (ge sig av)
esperanto: iri^(eo)
finska: lähteä^(fi), mennä^(fi), matkata^(fi),
franska: aller^(fr)
färöiska: fara
gotiska: 𐍆𐌰𐍂𐌰𐌽 (faran)
isländska: fara^(is)
katalanska: anar^(ca), anar-se'n^(ca), viatjar^(ca)
klassisk grekiska: πορεύω (poreúō)
litauiska: eiti^(lt), vykti^(lt), keliauti
polska: jechać^(pl)
portugisiska: partir^(pt)
ryska: е́хать^(ru) impf (jéhat'), пое́хать^(ru) pf bestämda, е́здить^(ru) impf, пое́здить^(ru) pf obestämda rörelseverb
spanska: ir^(es), irse^(es), viajar^(es)
tjeckiska: jet^(cs), jezdit^(cs)
tyska: fahren^(de), abfahren^(de), reisen^(de), abreisen^(de)
ukrainska: ї́хати^(uk) impf, пої́хати pf bestämda, ї́здити^(uk) impf, пої́здити pf obestämda rörelseverb
älvdalska: fårå

Fornnordiska

Verb

fara

åka, fara

Fornsvenska

Verb

fara

åka, fara

Substantiv

fāra

böjningsform av far

Isländska

Verb

fara

åka, fara