färdmedel

Svenska

Substantiv

Böjningar av färdmedel	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	färdmedel	färdmedlet	färdmedel	färdmedlen
Genitiv	färdmedels	färdmedlets	färdmedels	färdmedlens

färdmedel

1. principiellt sätt /för en person/ att förflytta sig /en längre sträcka/, t.ex. medelst bil, tåg eller flyg; fordon

   Numera använder bara 8 procent av befolkning kollektiva färdmedel.

Se även

• forstskaffningsmedel
• fortkomstmedel
• transportmedel

Översättningar

sätt att förflytta sig

• finska: kulkuneuvo ^(fi)
• franska: moyen de locomotion ^(fr) m
• tyska: Beförderungsmittel ^(de) n