irrfärd

Svenska

Substantiv

Böjningar av irrfärd	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	irrfärd	irrfärden	irrfärder	irrfärderna
Genitiv	irrfärds	irrfärdens	irrfärders	irrfärdernas

irrfärd u

1. äventyrlig, oplanerad kringflackande färd utan tydligt mål (eller som mer eller mindre ängsligt söker efter sitt mål)

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1842, sammansatt av verbet irra och färd.

   Jämför: odyssé