Se även Sun.

EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av sun  Singular Plural
Nominativ sun suns
Genitiv sun's suns'

sun

  1. (astronomi) solen; den stjärna kring vilken jorden går i bana
    Synonymer: Sun
  2. (astronomi) sol; stjärna i centrum av ett solsystem
  3. solsken, solljus
 
Homofoner: son

ForndanskaRedigera

SubstantivRedigera

sun m

  1. son
    Etymologi: Av fornnordiska sonr.
    Grammatik: Bfsg. sunæn, ofpl. synær.

FornsvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Faktakoll: Se diskussion.
Böjningar av sun  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sun sun syni(r), -e(r) synini(r), -ene(r)
Ackusativ sun sunin syni, -e synina, -ena
Dativ syni, sun syninum, -enom sunum, -om sunumin, -omen
Genitiv suna(r) sunsins suna sunanna

sun m

  1. son