Öppna huvudmenyn

Se även mǫn och mön.

Innehåll

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

mon

  1. böjningsform av mo

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

mon m

  • uttal: /mɑ́ːɳ/, /móːɳ/, /móːn/
  1. liten skillnad, liten påökning av något
    Heð vær nn mon meir.
  2. liten fördel, båtnad
    Heð vær mon í.
    Det är dock något, något att ej förakta; bättre än intet.
 
Vanliga konstruktioner: mon í
Etymologi: Av fornnordiska munʀ.
Sammansättningar: ærmmon, fyrimon, tognmon
Homofoner: mołn (Umeå, Skellefteå)

FranskaRedigera

PronomenRedigera

mon m

  1. min

NordsamiskaRedigera

PronomenRedigera

  1. (personligt) jag
    Varianter: mun