Se även meN-.

SvenskaRedigera

KonjunktionRedigera

men

  1. förbinder två satser eller satsdelar och betecknar motsättning mellan dessa
    Jag förstår svenska, men inte om du talar otydligt.
    Människan spår, men Gud rår.
    Rik men hederlig.
    Jämför: utan (används efter ett negativt påstående)

ÖversättningarRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av men 1. Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ men menet men menen
Genitiv mens menets mens menens
Böjningar av men 2. Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ men mennet men mennen
Genitiv mens mennets mens mennens

Not:

Substantiv? Se diskussion.

men 1 n

  1. varaktig kroppslig eller själslig skada, olägenhet eller (allmännare) nackdel
    Förr i tiden dog barn av i dag fullkomligt hanterbara sjukdomar, eller fick men för livet.
    Studenterna har festat för mycket till men för sin kassa och sin hälsa.
    Uppgifter kan hemlighållas om de är till men för enskild eller utredningen.
    Det var inte meningen att hon skulle lida men av mitt handlande.
    Synonymer: skada, invaliditet, lyte, avbräck, förfång, olägenhet, obehag, nackdel
    Besläktade ord: menlig, menlös

men 2 n

  1. substantiverad användning av konjunktionen men som anspelar på dess karaktär av att inleda invändningar  
    Nu vill jag inte höra något men.
    Det finns ett men.
    Synonymer: aber, invändning

ÖversättningarRedigera

HomofonerRedigera

men 2

BokmålRedigera

KonjunktionRedigera

men

  1. men

DanskaRedigera

KonjunktionRedigera

men

  1. men

SubstantivRedigera

men n eller u

  1. men, skada

EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

men

  1. böjningsform av man

FäröiskaRedigera

KonjunktionRedigera

men

  1. men

LimburgiskaRedigera

KonjunktionRedigera

men

  1. men
    Synonymer: dóch, meh, mer
    Användning: Används endast framför ord som börjar på b, d, h och t.

NynorskaRedigera

KonjunktionRedigera

men

  1. men

ÄlvdalskaRedigera

KonjunktionRedigera

men

  1. men