Se även meN-.

Svenska

redigera

Konjunktion

redigera

men

  1. förbinder två satser eller satsdelar och betecknar motsättning mellan dessa
    Jag förstår svenska, men inte om du talar otydligt.
    Människan spår, men Gud rår.
    Rik men hederlig.
    Jämför: utan (används efter ett negativt påstående)
    Homofoner: män

Översättningar

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av men 1. Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ men menet men menen
Genitiv mens menets mens menens
Böjningar av men 2. Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ men mennet men mennen
Genitiv mens mennets mens mennens

Not:

Substantiv? Se diskussion.

men n

  • uttal: meːn (betydelse: 1), mɛn (betydelse: 2)
  1. varaktig kroppslig eller själslig skada, olägenhet eller (allmännare) nackdel
    Förr i tiden dog barn av i dag fullkomligt hanterbara sjukdomar, eller fick men för livet.
    Studenterna har festat för mycket till men för sin kassa och sin hälsa.
    Uppgifter kan hemlighållas om de är till men för enskild eller utredningen.
    Det var inte meningen att hon skulle lida men av mitt handlande.
    Synonymer: skada, invaliditet, lyte, avbräck, förfång, olägenhet, obehag, nackdel
    Besläktade ord: menlig, menlös
  2. substantiverad användning av konjunktionen men som anspelar på dess karaktär av att inleda invändningar  
    Nu vill jag inte höra något men.
    Det finns ett men.
    Synonymer: aber, invändning
    Homofoner: män

Översättningar

redigera

Bokmål

redigera

Konjunktion

redigera

men

  1. men

Konjunktion

redigera

men

  1. men

Substantiv

redigera

men n eller u

  1. men, skada

Engelska

redigera

Substantiv

redigera

men

  1. böjningsform av man

Färöiska

redigera

Konjunktion

redigera

men

  1. men

Limburgiska

redigera

Konjunktion

redigera

men

  1. men
    Synonymer: dóch, meh, mer
    Användning: Används endast framför ord som börjar på b, d, h och t.

Nynorska

redigera

Konjunktion

redigera

men

  1. men

Svensk romani

redigera

Substantiv

redigera

men u

  1. (anatomi) hals

Uzbekiska

redigera

Pronomen

redigera

men

  1. (personliga pronomen) jag

Älvdalska

redigera

Konjunktion

redigera

men

  1. men