Se även Aber.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av aber  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ aber abret aber abren
Genitiv abers abrets abers abrens

aber n

  1. invändning, förbehåll
  2. hinder, hake, problem
    2009: Lagom finns bara i Sverige – och andra myter om språk, Mikael Parkvall:
    Det kan förstås också vara ett aber att vanliga dödliga människor envisas med att säga att de pratar språket X fastän de i själva verket pratar Y.
 
Se även: men (konjunktion)

EtymologiRedigera

Från tyska Aber i samma användning.

ÖversättningarRedigera

DanskaRedigera

SubstantivRedigera

aber

  1. böjningsform av abe

TyskaRedigera

KonjunktionRedigera

aber

  1. men

AdverbRedigera

aber

  1. bara; endast
 
Etymologi: Av medelhögtyska aber, av fornhögtyska aber, av urgermanska *aferą, av urindoeuropeiska *h₂éperom