aber

Se även Aber.

Svenska

Substantiv

Böjningar av aber	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	aber	abret	aber	abren
Genitiv	abers	abrets	abers	abrens

aber n

1. invändning, förbehåll
2. hinder, hake, problem

   2009: Lagom finns bara i Sverige – och andra myter om språk, Mikael Parkvall:

   Det kan förstås också vara ett aber att vanliga dödliga människor envisas med att säga att de pratar språket X fastän de i själva verket pratar Y.

Se även: men (konjunktion)

Etymologi

Från tyska Aber i samma användning.

Översättningar

invändning, förbehåll

• bokmål: aber ^(no) n
• nynorska: aber n
• ryska: поме́ха ^(ru) f, отгово́рка ^(ru)
• tyska: Aber ^(de) n, Einwand ^(de) m

hinder, hake, problem

• bokmål: aber ^(no) n
• nynorska: aber n
• tyska: Aber ^(de) n

Danska

Substantiv

aber

1. böjningsform av abe

Tyska

Konjunktion

aber

1. men

Adverb

aber

1. bara; endast

Etymologi: Av medelhögtyska aber, av fornhögtyska aber, abur, aver, avur, av urgermanska *aferą, av urindoeuropeiska *h₂éperom