mens

Svenska

Substantiv

Böjningar av mens 1	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mens	mensen
Genitiv	mens	mensens

mens 1

• uttal: /mens/

1. (biologi, vardagligt) kortform av menstruation

   Sammansättningar: menscykel, menskonst, menskopp, mensskydd, mensvärk

   Användning: Användningen är utbredd, men i formellare sammanhang används oftast inte kortformen.

mens 2

• uttal: /meːns/

1. böjningsform av men

Konjunktion

mens

1. (vardagligt, talspråk) kortform av medan

   Dom får hela kakan mens vi får sitta här med lite småsmulor.

   Användning: Användning av mens i skrift brukar undvikas om det inte är för att ge ett talspråkligt intryck. Det används mest i vardagligt tal.

   Varianter: medans

Bokmål

Konjunktion

mens

1. medan

Danska

Konjunktion

mens

1. medan

   Synonymer: imens

Substantiv

mens

1. böjningsform av men
2. böjningsform av men

Franska

Verb

mens

1. böjningsform av mentir

Latin

Substantiv

mens

1. själ, ande

Nederländska

Substantiv

mens

1. människa