mens

Svenska

Substantiv

Böjningar av mens 1	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mens	mensen
Genitiv	mens	mensens

mens

• uttal: mens (betydelse: 1), meːns (betydelse: 2)

1. (biologi, vardagligt) kortform av menstruation

   Sammansättningar: menscykel, menskonst, menskopp, mensskydd, mensvärk

   Användning: Användningen är utbredd, men i formellare sammanhang används oftast inte kortformen.

2. böjningsform av men

Översättningar

se menstruation

Konjunktion

mens

1. (vardagligt, talspråk) kortform av medan

   Dom får hela kakan mens vi får sitta här med lite småsmulor.

   Användning: Användning av mens i skrift brukar undvikas om det inte är för att ge ett talspråkligt intryck. Det används mest i vardagligt tal.

   Varianter: medans

Bokmål

Konjunktion

mens

1. medan

Danska

Konjunktion

mens

1. medan

   Synonymer: imens

Substantiv

mens

1. böjningsform av men

Franska

Verb

mens

1. böjningsform av mentir

Latin

Substantiv

mens

1. själ, ande

Nederländska

Substantiv

mens

1. människa