Se även mår, már, Már, măr, mar- och -mar.

TvärspråkligtRedigera

KodRedigera

mar

mar

  1. (ISO 639-2) kod för språket marathi
  2. (ISO 639-3) kod för språket marathi

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av mar  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mar maren marar mararna
Genitiv mars marens marars mararnas

mar

  1. (dialektalt) gyttjig och grund havsvik; göl
    Etymologi: Av fornnordiska marr (”hav”), av urgermanska *mari, av urindoeuropeiska *móri. Besläktat med tyska Meer, latinska mare, kymriska môr och polska morze. Besläktat med bland annat marin, morsk och moras.
    Användning: Ordet återfinns främst som förled, och betyder då hav- eller vatten-, se vidare mar-.

FörkortningRedigera

mar

  1. förkortning för mars
    Se även: jan, feb, apr, maj, jun, jul, aug, sep, okt, nov, dec

EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av mar  Singular Plural
Nominativ mar mars
Genitiv mar's mars'

mar

  1. (dialektalt) liten sjö
    Besläktade ord: mere

VerbRedigera

Böjningar av mar  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens mar mars mar
Preteritum marred
Perfektparticip marred
Presensparticip marring, vard. marrin'

mar

  1. skada, fördärva, nersvärta

FrisiskaRedigera

SubstantivRedigera

mar

  1. sjö

KonjunktionRedigera

mar

  1. men

KatalanskaRedigera

SubstantivRedigera

mar m eller f

  1. hav

KurdiskaRedigera

SubstantivRedigera

mar m

  1. orm
    Sammansättningar: karemar, koremar, marmasî
  2. äktenskap

PortugisiskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av mar  Singular Plural
Maskulinum mar mares

mar m

  1. hav

SpanskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av mar  Singular Plural
Maskulinum mar mares
Böjningar av mar  Singular Plural
Femininum mar mares

mar m eller f

  1. hav
  2. grund havsvik