Se även Berg.

Berget "Antelao" i Italien

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av berg  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ berg berget berg bergen
Genitiv bergs bergets bergs bergens

Som förled i sammansättningar används bergs- eller berg-.

berg

  1. topografisk formation där markytan skjuter upp högt över den omkringliggande marken
    Vi gick över berg och djupa dalar.
    Bergets topp ligger 59 meter över sjön.
    Synonymer: fjäll, bjar (orsamål)
    Antonymer: dal (motsatspar)
    Besläktade ord: bergig
    Sammansättningar: bergand, bergakung, bergbana, bergbräken, bergek, bergfink, berggylta, berghult, bergland, berglärka, berg-och-dalbana, bergpalm, bergsbestigare, bergsbestigning, bergsimpa, bergsjuka, bergskam, bergskedja, bergskida, bergsklädda, bergsskrabba, bergsskrabbor, bergskred, bergskädda, bergslag, bergsmassiv, bergsparakit, bergspredikan, bergsrygg, bergssebra, bergstopp, bergstrakt, bergsöta, bergtall, bergtorsk, bergtunga, berguv, bergvind, urberg, utsiktsberg
  2. det fasta materialet i jordskorpan till skillnad från jord
    De stötte på berget först tolv meter under markytan.
    På kartan fanns en symbol för berg i dagen.
    Berget visade sig vara kopparförande.
    Synonymer: berggrund
    Jämför: hälleberg, klippa, sten
    Besläktade ord: bergig, bergis
    Sammansättningar: bergart, bergfast, berggrund, bergkristall, bergmekanik, bergmästare, bergolja, bergrum, bergsalt, bergsbruk, bergshantering, bergsingenjör, bergsman, bergsprängare, bergsråd, bergtagen, bergvärme, bergö, gråberg
 
Etymologi: In på 1900-talet även stavat bärg, av fornsvenska bærgh eller biærgh, vilka finns kvar i ortnamn som Bjärby (av Biærghby), Bjäre härad (av Biærgha) och Bjärred (av biærget, bestämd form). Av urgermanska *bergaz, av urindoeuropeiska *bʰerǵʰ-.
Sammansättningar: bergsäker
Fraser: berget föder en råtta (ett löjligt klent resultat av en storslagen insats, efter en fabel av Lafontaine), försätta berg (åstadkomma synnerligen stora resultat)

ÖversättningarRedigera

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

berg n

  1. (pitemål) berg
    Etymologi: Av fornnordiska berg.

DanskaRedigera

SubstantivRedigera

berg

  1. (naturgeografi) berg

EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

berg

  1. (ålderdomligt, poetiskt, dialektalt, naturgeografi) berg, en stor massa eller kulle
    Synonymer: mountain
  2. (vardagligt, naturgeografi) isberg
    Synonymer: iceberg
    Etymologi: Ordet är en kortform av iceberg, en sammansättning av engelska ordet ice ("is") och berg. Efterledet berg härstammar från det gemensamma germanska ordet berg.

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av berg  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ berg bergið berg bergin
Ackusativ berg bergið berg bergin
Dativ bergi berginu bergum bergunum
Genitiv bergs bergsins berga berganna

berg

  1. bergart
  2. klippvägg

LimburgiskaRedigera

SubstantivRedigera

berg m

  • uttal: /bǽrx̩(Etsberg och Montfort), /bǽʁ̥x(Roermond)
  1. (naturgeografi) berg

NederländskaRedigera

SubstantivRedigera

berg m

  1. (naturgeografi) berg