Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av horkarl  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ horkarl horkarlen horkarlar horkarlarna
Genitiv horkarls horkarlens horkarlars horkarlarnas

horkarl

  1. (ålderdomligt) man som begår hor, som har utomäktenskaplig sex
    Antonymer: hora (kvinna som bedriver hor)
    Synonymer: horbock
    Etymologi: Av fornsvenska horkarl.

Översättningar redigera

Fornsvenska redigera

Substantiv redigera

horkarl m

  1. manlig äktenskapsbrytare, horkarl
    Jämför: horkona
    Besläktade ord: hor