horunge

Svenska

Substantiv

Böjningar av horunge	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	horunge	horungen	horungar	horungarna
Genitiv	horunges	horungens	horungars	horungarnas

horunge u

1. (vulgärt, nedsättande, mer förr) barn avlat utanför äktenskapet, oäkting

   2002: Bröllop och jäkelskap:

   Lennart: Jag vet hur det ligger te. [...] Inga har gått och blitt mä barn mä nån annan och nu kan ho' inte stå där ogifter mä skammen och en horunge.

2. (vulgärt, nedsättande) skällsord till en framför allt yngre person
3. (typografi) ofullständig rad överst på en sida, följt av nytt stycke; detta skönhetsfel bör avhjälpas genom ombrytning; än värre är dubbel horunge

   Synonymer: ensamrad, änka

Översättningar

(vulgärt, nedsättande) barn utanför äktenskap

• bokmål: horunge ^(no)
• italienska: bastardo ^(it), figlio di puttana ^(it)
• tyska: Bastard ^(de) m, Hurenkind ^(de) n

skällsord till en framför allt yngre person

• engelska: son of a bitch ^(en)
• italienska: figlio di puttana ^(it), figlio di troia
• tyska: Hurensohn ^(de) m, Hurenkind ^(de) n

typografi

• engelska: widow ^(en), orphan ^(en)
• tyska: Hurenkind ^(de) n, Witwe ^(de) f, Schusterjunge ^(de) m, Waise ^(de) f, Waisenkind ^(de) n

Bokmål

Substantiv

Böjningar av horunge	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	horunge	horungen	horunger	horungene
Genitiv	horunges	horungens	horungers	horungenes

horunge m

1. (ålderdomligt, nedsättande) oäkting, horunge
2. (nedsättande) horunge (skällsord)
3. (typografi) horunge, ensamrad
4. (sjömansspråk) fritt hängande tamp

Varianter: horeunge

Nynorska

Substantiv

Böjningar av horunge	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	horunge	horungen	horungar	horungane

horunge m

1. (ålderdomligt, nedsättande) oäkting, horunge
2. (nedsättande) horunge (skällsord)
3. (typografi) horunge, ensamrad
4. (sjömansspråk) fritt hängande tamp