Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av horunge  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ horunge horungen horungar horungarna
Genitiv horunges horungens horungars horungarnas

horunge u

  1. (vulgärt, nedsättande, mer förr) barn avlat utanför äktenskapet, oäkting
    2002: Bröllop och jäkelskap:
    Lennart: Jag vet hur det ligger te. [...] Inga har gått och blitt mä barn mä nån annan och nu kan ho' inte stå där ogifter mä skammen och en horunge.
  2. (vulgärt, nedsättande) skällsord till en framför allt yngre person
  3. (typografi) ofullständig rad överst på en sida, följt av nytt stycke; detta skönhetsfel bör avhjälpas genom ombrytning; än värre är dubbel horunge
    Synonymer: ensamrad, änka

Översättningar redigera

Bokmål redigera

Substantiv redigera

Böjningar av horunge  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ horunge horungen horunger horungene
Genitiv horunges horungens horungers horungenes

horunge m

  1. (ålderdomligt, nedsättande) oäkting, horunge
  2. (nedsättande) horunge (skällsord)
  3. (typografi) horunge, ensamrad
  4. (sjömansspråk) fritt hängande tamp
 
Varianter: horeunge

Nynorska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av horunge  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ horunge horungen horungar horungane

horunge m

  1. (ålderdomligt, nedsättande) oäkting, horunge
  2. (nedsättande) horunge (skällsord)
  3. (typografi) horunge, ensamrad
  4. (sjömansspråk) fritt hängande tamp