Se även mon och mön.

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

mǫn n

  1. (anatomi) man
    Etymologi: Av fornnordiska mǫn.

FornnordiskaRedigera

SubstantivRedigera

mǫn f

  1. hästman
    skera mǫn
    klippa manen
    mǫrum sínum mǫn jafnaði
    han klippte sina hästars manar