Se även Komma.

Svenska

redigera
Böjningar av komma  Aktiv
Infinitiv komma
Presens kommer
Preteritum kom
Supinum kommit
Imperativ kom
Particip
Presens kommande, kommandes
Perfekt kommen

komma

  1. (temporalt hjälpverb) anlända eller nå fram till en plats
    Synonymer: anlända, dyka upp
    Fraser: (kollokationer) komma på besök, komma först/sist, komma för tidigt / för sent, komma någonvart/ingenvart, komma gående/springande
    Mamma, när kommer tomten?
    Vi börjar inte äta förrän farmor har kommit och satt sig.
  2. av en händelse övergå till visst (framtida) skeende eller tillstånd
    Han kom att bli en stor skald.
    Gårdagen kom att bli en mellandag för Stockholmsbörsen.
    Vanliga konstruktioner: komma att
    Jämför: råka
  3. (temporalt hjälpverb) kunna förutses inträffa eller råka i tillståndet (som framgår av sammanhanget)
    Om du gör det kommer du att dö!
    I dag är det ljusare moln än i går så jag tror inte det kommer regna igen.
    Användning: Tidigare ansågs det felaktigt att utelämna "att" efter "komma". "Jag kommer äta imorgon" ansågs alltså felaktigt. Nu för tiden är dock utelämnande av "att" accepterat såväl som att ha kvar det.[1] Utelämnande av "att" är dock fortfarande sällsynt i formellare texter.
    Jämför: skola
  4. (slang)orgasm
    Etymologi: Av engelska cumming, vars uttal liknar coming, engelska för "att komma" eller "kommer".
  5. (reflexivt: komma sig) tillfriskna
    I vintras frös plantan ända ner till marken, men har kommit sig bra.
  6. (reflexivt: komma sig) ske; hänga samman orsaksmässigt
    Hur kunde det komma sig att två så likartade fall bedömdes så olika?
    Det kommer sig av vårt behov av att vara omtyckta och uppmärksammade.
    Vanliga konstruktioner: komma sig att, komma sig av <något>
    Fraser: hur kommer det sig
  7. i betydelsen komma ihåg
 
Etymologi: Av fornsvenska koma, av fornnordiska koma, av urgermanska *kwemaną (”komma”), av urindoeuropeiska *gʷem- (”ta ett steg, gå”)[2].
Besläktade ord: kommande, kommen, komst
Sammansättningar: ankomma, bekomma, förkomma, förekomma, ifrågakomma, omkomma, tillkomma, återkomma, åstadkomma
Fraser: partikelverb med komma: komma fram - offentliggöras, komma fram till (en slutsats), komma för sig, komma i, komma i fråga - vara relevant, kan komma att användas, komma ihåg - minnas, komma på - dra sig till minnes, komma till - (slang) ha sex, komma underfund med, komma ut - (om tidning etc) utges, komma åt - , ha tillgång till, komma över - sluta tänka på, sluta sörja; få tag på, få fatt på
Fraser: övriga fraser: komma i rullning, komma och gå, komma på fråga - kan komma att ske, komma på grön kvist, komma på kant med (någon), komma på tal, komma som ett brev på posten, när det kommer till kritan

Översättningar

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av komma  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ komma kommat komman kommana
Genitiv kommas kommats kommans kommanas

komma

  1. skiljetecknet ,
    Glöm inte att sätta ut komman och punkter.
    Synonymer: kommatecken
  2. (matematik) separator av heltal och decimaler
     
    Etymologi: Av latinska comma, av grekiska κόμμα (kómma), av κόπτω (kóptō "jag hugger") + -μα (-ma).
 
Besläktade ord: kommatera, kommatering

Översättningar

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av komma  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ komma kommaet kommaer kommaerne
Genitiv kommas kommaets kommaers kommaernes

komma n

  1. (typografi) komma
    Sammansättningar: kommafejl, kommatal, pausekomma
    Besläktade ord: kommatere, kommatering

Frisiska

redigera

Substantiv

redigera

komma

  1. komma

Isländska

redigera

Substantiv

redigera

komma f

  1. komma

Källor

redigera