infart

Svenska

Substantiv

Böjningar av infart	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	infart	infarten	infarter	infarterna
Genitiv	infarts	infartens	infarters	infarternas

infart

1. väg som leder in, eller färd (med fordon) in, till ett område

   Ett fordon får inte parkeras där det blockerar infarten eller annars försvårar in- och utfart till/från en fastighet.

   Sammansättningar: fastighetsinfart, garageinfart, infartsled, infartsparkering, infartsväg, villainfart

   Antonymer: utfart

Översättningar

Översättningar

• franska: entrée ^(fr) f
• tyska: Einfahrt ^(de) f