EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av wind  Singular Plural
Nominativ wind winds
Genitiv wind's winds'

wind

  1. (meteorologi) vind, blåst
    Fraser: stellar wind
  2. kondition; förmåga till fysisk ansträngning utan att bli trött eller andfådd
 
Etymologi: Från fornengelskans wind, besläktat med bl.a. svenskans vind.
Besläktade ord: windy

VerbRedigera

Böjningar av wind 1 - 3 Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens wind winds wind
Preteritum winded
Perfektparticip winded
Presensparticip winding, vard. windin'
Böjningar av wind 4 - 6 Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens wind winds wind
Preteritum wound
Perfektparticip wound
Presensparticip winding, vard. windin'

wind

  1. blåsa i ett blåsinstrument
    Etymologi: Av fornengelska wind.
  2. få någon att tappa andan
    Etymologi: Av fornengelska wind.
  3. ta ut sig fysiskt så att man måste hämta andan
    Etymologi: Av fornengelska wind.
  4. vinda upp, linda en tråd runt något
    Etymologi: Av fornengelska windan.
  5. vrida upp ett urverk
    Etymologi: Av fornengelska windan.
  6. färdas längs vägar som inte är raka; vindla
    Etymologi: Av fornengelska windan.

ForndanskaRedigera

SubstantivRedigera

wind m

  1. vind
    Etymologi: Av fornnordiska vindr.

NederländskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av wind  Singular Plural
maskulinum
Nominativ wind winden

wind

  1. (meteorologi) vind

ÄlvdalskaRedigera

SubstantivRedigera

wind

  1. vind