Afrikaans redigera

Substantiv redigera

wind

  1. (meteorologi) vind
  2. fjärt, prutt
  3. rap, rapning

Engelska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av wind  Singular Plural
Nominativ wind winds
Genitiv wind's winds'

wind

  1. (meteorologi) vind, blåst
    Fraser: stellar wind
  2. kondition; förmåga till fysisk ansträngning utan att bli trött eller andfådd
 
Etymologi: Från fornengelskans wind, besläktat med bl.a. svenskans vind.
Besläktade ord: windy

Verb redigera

Böjningar av wind 1 - 3 Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens wind winds wind
Preteritum winded
Perfektparticip winded
Presensparticip winding, vard. windin'
Böjningar av wind 4 - 6 Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens wind winds wind
Preteritum wound
Perfektparticip wound
Presensparticip winding, vard. windin'

wind

  1. blåsa i ett blåsinstrument
    Etymologi: Av fornengelska wind.
  2. få någon att tappa andan
    Etymologi: Av fornengelska wind.
  3. ta ut sig fysiskt så att man måste hämta andan
    Etymologi: Av fornengelska wind.
  4. vinda upp, linda en tråd runt något
    Etymologi: Av fornengelska windan.
  5. vrida upp ett urverk
    Etymologi: Av fornengelska windan.
  6. färdas längs vägar som inte är raka; vindla
    Etymologi: Av fornengelska windan.

Forndanska redigera

Substantiv redigera

wind m

  1. vind
    Etymologi: Av fornnordiska vindr.

Nederländska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av wind  Singular Plural
maskulinum
Nominativ wind winden

wind

  1. (meteorologi) vind
  2. fjärt, prutt
    Synonymer: buikwind, darmgas, ruft, scheet

Älvdalska redigera

Substantiv redigera

wind

  1. vind