Se även får.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av far  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ far fadern fäder fäderna
Genitiv fars faderns fäders fädernas

far

  1. kortform av fader
    Sammansättningar: familjefar, farbror, farfar, farmor, farmöderne, farsgubbe, morfar, styvfar, tomtefar

ÖversättningarRedigera

VerbRedigera

far

  1. böjningsform av fara

DanskaRedigera

SubstantivRedigera

far

  1. far, fader

EngelskaRedigera

AdjektivRedigera

Böjningar av far 
Positiv far
Komparativ further, farther
Superlativ furthest, farthest
 
Adverbavledning (farly)?

far

  • uttal: /fɑː/ (stumt r , vanligt i storbritannien) eller /fɑːɹ/ (nordamerikansk engelska)
  1. avlägsen

AdverbRedigera

Böjningar av far 
Positiv far
Komparativ farther, further
Superlativ farthest, furthest

far

  1. vida, långt
    Vanliga konstruktioner: far more, far too much

FornsvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av far  Singular Plural
Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fār fārit fār fārin
Ackusativ fār fārit fār fārin
Dativ fāri, fāre fārinu, fāreno fārum, fārom fārumin, fāromen
Genitiv fārs fārsins fāra fāranna

fār n

  1. (däggdjur) får

FrisiskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av far  Singular Plural
neutrum
Nominativ far farren

far n

  1. (sjöfart) farvatten
    Synonymer: fargeul, soal

VerbRedigera

far

  1. böjningsform av farre

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av far  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ far farið för förin
Ackusativ far farið för förin
Dativ fari farinu förum förunum
Genitiv fars farsins fara faranna

far

  1. avtryck

LatinRedigera

SubstantivRedigera

far

  1. (växter) emmer

RomaniRedigera

AdverbRedigera

far

  1. långt

EtymologiRedigera

Besläktat med hindi दूर (dūr).

TurkiskaRedigera

SubstantivRedigera

far

  1. strålkastare (på bil)
    Etymologi: Av franska phare.
  2. ögonskugga
    Etymologi: Av franska fard.
    Synonymer: göz farı