far

Se även får.

Svenska

Substantiv

Böjningar av far	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	far	fadern	fäder	fäderna
Genitiv	fars	faderns	fäders	fädernas

far

• uttal: /fɑːr/

1. kortform av fader

   Sammansättningar: familjefar, farbror, farfar, farmor, farmöderne, farsgubbe, morfar, styvfar, tomtefar

Översättningar

manlig förälder

• belarusiska: ба́цька m, айце́ц m, та́та m
• bokmål: fader ^(no) m (ålderdomligt eller högtidligt), far ^(no) m
• bretonska: tad ^(br)
• bulgariska: баща́ ^(bg) m, та́тко ^(bg) m, тати m, отец ^(bg) m
• danska: far ^(da), fader ^(da)
• engelska: father ^(en)
• esperanto: patro ^(eo)
• finska: isä ^(fi)
• franska: père ^(fr) m
• grekiska: πατέρας ^(el) m
• hebreiska: אָב ^(he) m ('áv)
• isländska: faðir ^(is) m
• italienska: padre ^(it)
• klassisk grekiska: πατήρ m
• lakota: até
• latin: pater ^(la) m
• nederländska: vader ^(nl) m
• norn: fy
• nynorska: fader m (ålderdomligt eller högtidligt), far m
• polska: ojciec ^(pl), tata ^(pl) m
• portugisiska: pai ^(pt) m
• ryska: отец ^(ru), па́па ^(ru) m, ба́тя ^(ru) m, ба́тюшка ^(ru) m, ба́тька ^(ru) m, папа́ша ^(ru) m, тя́тя ^(ru) m
• slovakiska: otec ^(sk) m, otec ^(sk) m, tato ^(sk) m, tatko ^(sk) m, tatíčko m, foter m
• spanska: padre ^(es) m
• swahili: baba ^(sw), mzee ^(sw)
• tjeckiska: otec ^(cs) m
• tyska: Vater ^(de) m
• ukrainska: ба́тько ^(uk) m, оте́ць ^(uk) m, та́то m

Verb

far

• uttal: /fɑːr/

1. böjningsform av fara

Danska

Substantiv

far

1. far, fader

Engelska

Adjektiv

Böjningar av far
Positiv	far
Komparativ	further, farther
Superlativ	furthest, farthest
Adverbavledning	(farly)?

far

• uttal: /fɑː/ (stumt r, vanligt i storbritannien) eller /fɑːɹ/ (nordamerikansk engelska)

1. avlägsen

Adverb

Böjningar av far
Positiv	far
Komparativ	farther, further
Superlativ	farthest, furthest

far

1. vida, långt

   Vanliga konstruktioner: far more, far too much

Fornsvenska

Substantiv

Böjningar av far	Singular		Plural
	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fār	fārit	fār	fārin
Ackusativ	fār	fārit	fār	fārin
Dativ	fāri, fāre	fārinu, fāreno	fārum, fārom	fārumin, fāromen
Genitiv	fārs	fārsins	fāra	fāranna

fār n

1. (däggdjur) får

Frisiska

Substantiv

Böjningar av far	Singular	Plural
neutrum
Nominativ	far	farren

far n

• uttal: /ˈfar/

1. (sjöfart) farvatten

   Synonymer: fargeul, soal

Verb

far

1. böjningsform av farre

Isländska

Substantiv

Böjningar av far	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	far	farið	för	förin
Ackusativ	far	farið	för	förin
Dativ	fari	farinu	förum	förunum
Genitiv	fars	farsins	fara	faranna

far

1. avtryck

Latin

Substantiv

far

1. (växter) emmer

Romani

Adverb

far

1. långt

Etymologi

Besläktat med hindi दूर (dūr).

Turkiska

Substantiv

far

1. strålkastare (på bil)

   Etymologi: Av franska phare.

2. ögonskugga

   Etymologi: Av franska fard.

   Synonymer: göz farı