fare

Bokmål

Substantiv

Böjningar av fare	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fare	faren	farer	farene
Genitiv	fares	farens	farers	farenes

fare m

1. fara

   Besläktade ord: farlig

Verb

fare

1. fara, åka

Danska

Substantiv

Böjningar av fare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fare	faren	farer	farerne
Genitiv	fares	farens	farers	farernes

fare u

1. fara

   Sammansättningar: aids-fare, brandfare, eksplosionsfare, farefuld, faremoment, faretruende, farezone, krigsfare, kræftfare, livsfare, smittefare, strålingsfare

   Besläktade ord: farlig

Verb

fare

1. fara, åka (snabbt)

   Sammansättningar: nedfare, opfare

   Besläktade ord: færd, fært, korsfarer, omkringfarende, søfarende, vejfarende

2. grisa; föda smågrisar

   Etymologi: Släkt med engelska farrow; påstås även finnas i svenska dialekter.

   Besläktade ord: faring

Engelska

Substantiv

Böjningar av fare	Singular	Plural
Nominativ	fare	fares
Genitiv	fare's	fares'

fare

• uttal: fɛə(ɹ)

1. taxa, avgift, pris
2. mat eller drink (för förbrukning eller nöje)

Verb

Böjningar av fare	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	fare	fares	fare
Preteritum	◀	fared	▶
Perfektparticip	◀	fared	▶
Presensparticip	◀	faring	▶

Böjningar av fare	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	fare	fares	fare
Preteritum	◀	fore	▶
Perfektparticip	◀	faren	▶
Presensparticip	◀	faring	▶
Not: ålderdomligt

fare

1. klara sig, lyckas
2. äta
3. gå, resa

   Homofoner: fair

Italienska

Verb

fare

1. göra

   Cosa fai?

   Vad gör du?

Nynorska

Substantiv

Böjningar av fare	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fare	faren	farar	farane

fare m

1. fara

   Besläktade ord: farleg

Verb

fare

1. fara, åka