stjäla

Svenska

Verb

Böjningar av stjäla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	stjäla	stjälas
Presens	stjäl	stjäls (stjäles)
Preteritum	stal	stals
Supinum	stulit	stulits
Imperativ	stjäl	–
Particip
Presens	stjälande, stjälandes
Perfekt	stulen

stjäla

• uttal: ˈɧɛːˌlɑ

1. (juridik, brottslighet) göra sig skyldig till stöld; (på ett olovligt sätt) ta eller tillskansa sig egendom/-ar som ägs av annan än en själv

   2000:Jan Hansson Svenska Dagbladet - Huvudpersonen i boken är oskyldigt dömd för att ha stulit ett par gamla svettiga basketskor.

   Etymologi: Av fornsvenska stiæla.

   Jämför: råna, snatta

   Synonymer: förskingra, försnilla, knycka, norpa, nalla, palla, roffa, schocksa, sno, tjuva/tjyva, tjåla

   Besläktade ord: bestjäla

2. smyga sig bort, smita iväg

   1806: Svensk Zoologi, Conrad Quensel:

   År 1711 beledsagade han också sin Herre till Kejsarkröningen i Frankfurt, men som det myckna kanonbullret icke behagade honom, stal han sig bort, och anlände åter lyckligt till sitt vanliga hem, och blef sin ägare trogen så länge han lefde

Se även tesaurus: Falskhet, Förvärv, Besittningstagande, Tjuvnad, Rov

Översättningar

ta en annans egendom

• arabiska: اِخْتَلَسَ, اِسْتَلَبَ, تَسَرَّقَ, خالَسَ, خَلَسَ, سَرَقَ ^(ar), سَلَبَ
• bokmål: stjele ^(no)
• danska: stjæle ^(da)
• engelska: steal ^(en)
• esperanto: ŝteli ^(eo)
• finska: varastaa ^(fi)
• franska: voler ^(fr)
• frisiska: stelle
• indonesiska: curi ^(id), mencuri ^(id)
• italienska: rubare ^(it)
• japanska: 盗む ^(ja)
• jiddisch: גנבענען (ganvenen)
• malajiska: mencuri ^(ms)
• maltesiska: seraq
• nederländska: stelen ^(nl)
• polska: kraść ^(pl)
• portugisiska: roubar ^(pt)
• romani: ćorel
• ryska: ворова́ть ^(ru) impf, сворова́ть ^(ru) pf, красть ^(ru) impf, укра́сть ^(ru) pf
• spanska: robar ^(es)
• turkiska: (bir şeyi) çalmak ^(tr)
• tyska: stehlen ^(de)
• ungerska: lop ^(hu)

smyga sig bort

• tyska: davonstehlen ^(de)