Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av smyga  Aktiv Passiv
Infinitiv smyga smygas
Presens smyger smygs (smyges)
Preteritum smög smögs
Supinum smugit smugits
Imperativ smyg
Particip
Presens smygande, smygandes
Perfekt (smugen)

Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

smyga

  1. röra sig så ljudlöst som möjligt; anstränga sig för detta
    Hon smög fram till mannen och skrämde honom.
  2. (ofta med "med") anstränga sig för att dölja något; hålla fördolt
    Du får inte smyga med din rädsla.
 
Fraser: smyga förbi, smyga in, smyga iväg, smyga undan, smyga runt
Etymologi: Av fornsvenska smiugha[1][2], av fornnordiska smjúga.
Besläktade ord: smyg, smygare, smygis, smygning

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk ordbok: "smyga", läst 2021-01-16
  2. Ordbok öfver svenska medeltids-språket: "smiugha"