SvenskaRedigera

AdverbRedigera

nock

  1. (dialektalt) nog

SubstantivRedigera

Böjningar av nock  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ nock nocken nockar nockarna
Genitiv nocks nockens nockars nockarnas
 
vinschens nock [2] fästad i taket
 
spinnvinge med 4 nockar [6]

nock

  1. vågrät kant överst på ett (sadel)tak
    Synonymer: taknock, takkrön, takås
  2. yttersta rullen på en vinsch
  3. ände av en pil där det finns en skåra som svarar mot bågsträngen
  4. (förbandsteknik) urtag i en bjälke för sammanfogning
  5. skåra (krok) på slända
  6. krokvingespinnrock; den mängd garn som spinns innan tråden flyttas till nästa nock (krok)
  7. stift (nål, krok) i en karda (eller på valsen till en kardmaskin)
    Lägg underkardan på vänster ben, så att nocken vänds uppåt och handtaget är vänt från kroppen.
    Man håller kardorna mot varandra med skaften inåt, och gnider nockorna emot varandra, tills ullen har samlat sig i en rulle.
    Synonymer: kardstift
  8. utstickande tråd (uppklippt ögla) i en rya; lugg, ruggad yta på textil (på hattar)
    Varianter: nocka
    Användning: Betydelse 7–8: Varianten nocka, nockor används om individuella trådar; nock om kollektivet, ytan

ÖversättningarRedigera