vinge

Svenska

Substantiv

Böjningar av vinge	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vinge	vingen	vingar	vingarna
Genitiv	vinges	vingens	vingars	vingarnas

en fågel med utsträckta vingar

vinge

1. (teknik, anatomi, biologi) tunn, skivliknande del av ett objekt, avsedd att ge lyftkraft för objektet, så kallat bärplan, som då kan transporteras genom luft eller annan gas; särskilt som naturlig kroppsdel hos många fåglar och insekter

   Den vackra svanen breder sina vingar.

   Flygplansvingen är plattare på undersidan för ge planet en extra knuff uppåt.

   Besläktade ord: vingad, bevingad, vinglös

   Sammansättningar: knäckt vinge, kycklingvinge, måsvinge, vingbeväpning, vingbredd, vingslag, vingspets, vingpenna, vingpaddel, vingglidning, vingklippa, vingbruten, flygplansvinge

   Se även: vingla, vinglig

   Etymologi: Av fornnordiska vængr, som även lånades till engelska som wing. Dunkelt ursprung bortom de nordiska språken.

Översättningar

tunn del som ger lyftkraft

• afrikaans: vlerk, vleuel
• bokmål: vinge ^(no) m, ving m
• engelska: wing ^(en)
• esperanto: flugilo
• finska: siipi ^(fi)
• franska: aile ^(fr) f
• iriska: eiteog
• italienska: ala ^(it)
• nederländska: vleugel ^(nl) m
• polska: skrzydło ^(pl) n
• portugisiska: asa ^(pt) f
• ryska: крыло ^(ru) n
• slovakiska: krídlo ^(sk) n
• spanska: ala ^(es) f
• tjeckiska: křídlo ^(cs) n
• turkiska: kanat ^(tr)
• tyska: Flügel ^(de) m, Schwinge ^(de) f, Tragfläche ^(de) f
• ungerska: szárny ^(hu)